Erica

Kanske är det våren. Kanske är det att jag fått vila. Kanske är det graviditeten. Kanske är det något annat.

Eller kanske är det allt ovanstående som bakats ihop och gett mig lite mera ork, lite mera lust. Ork att ta tag i saker, ork att vara glad, ork att se guldkanter lite här och där i tillvaron. Lust att läsa, lust att skapa, lust att leva.

Jag börjar känna igen mig själv, och kanske känner även de runt omkring mig mer igen mig nu. Jag är fortfarande trött, min kropp kräver mer vila och återhämtning. Det unnar jag mig. Det vet jag att jag måste ge mig själv. Annars försvinner min lust och min ork.

Nu ser jag fram emot saker. Som att få gå in som lärare igen i de grupper jag ännu inte tagit tillbaka. Jag ser fram emot sommaren och semester tillsammans med familjen. Jag ser fram emot att få välkomna ytterligare en lite person in i vår lilla familj, ett syskon till Edwin.

Jag är glad och lycklig, även om jag ibland fastnar i mina tankar. Då letar jag reda på någon att prata med. Oftast är det på jobbet, i situationer när jag utmanar mig själv och mitt beteende. När jag gör något som egentligen känns jobbigt men som jag vet underlättar i längden. Som att säga ifrån och säga nej.

Bloggen kommer förhoppningsvis leva lite mer framöver. Jag sätter ingen press på mig själv men lusten att skriva finns i mig.

♥

Bild: Pinterest

Jag vill alltid göra det där lilla extra, jag vill alltid att människor runt omkring mig ska vara nöjda och glada, jag vill aldrig göra någon besviken, jag vill alltid vara perfekt och göra allt perfekt.

Men det kan jag inte och det är jag inte. Jag är inte perfekt och även om jag vet att det inte är möjligt eller ens värt att eftersträva så fylls jag de känslorna. Jag är inte tillräckligt bra, jag jobbar inte tillräckligt hårt, jag är inte en perfekt mamma, jag är tjock och inte alls så vältränad som jag skulle vilja vara, jag läser inte tillräckligt många böcker, jag räcker inte till.

Den senaste tiden har jag mer eller mindre levt på mina energireserver. Jag har jobbat så gott som ständigt och jobbet har snurrat i huvudet alla mina vakna timmar. Jag har försökt göra allt för mina elever, ge dem alla förutsättningar. Den tid jag inte jobbat har jag försökt fly för att slippa tänka på jobbet. Jag har inte varit en bra mamma, eller fru. Jag har varit långsam och allt har tagit mycket längre tid än det borde, även små vardagliga saker.

Jag har vetat om att jag inte mått riktigt bra men jag ber inte om hjälp. För jag ska klara allt själv. Men en dag så gick det inte längre.

Nu har jag varit sjukskriven i fem veckor. Jag har försökt koppla bort skolan och jobbet men det har varit väldigt svårt. Delvis för att min vikarie ringt titt som tätt, något som fått mig att få magknip varje gång telefonen ringt. Från att ha kört på med 200% har jag nu bara kollapsat och orkat väldigt lite. Något som resulterat i dåligt samvete som nästan varit förlamande. Om jag går ut på en promenad så skulle jag ju faktiskt kunna jobba. Om jag fikar med en vän så skulle jag ju faktiskt kunna jobba. Om jag… Ja, ni ser mönstret.

Många dagar har jag inte gjort mycket mer än legat i soffan. Och jag måste förstå att det är okej. Jag behöver inte skämmas. Jag behöver inte tro att alla dömer mig för att jag blivit sjuk av att jobba för mycket. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag just nu tänker mer på mitt eget välbefinnande än på mina elever. Jag behöver inte det.

Men det är svårt. Jag brottas med väldigt motsägelsefulla känslor och tycker många gånger att jag är självisk och egoistisk. Vad har jag för rätt att vara hemma? Samtidigt är det en lättnad att kunna berätta, att våga erkänna att jag inte klarar allt själv. Att ensam inte alltid är starkast. Just nu kämpar jag för att hitta rätt, för att kunna komma tillbaka starkare, för att må bra.

Vi hade en fin julafton tillsammans med makens familj. Det var lagom många människor, lagom mycket mat, och kanske lite mer julklappar än vi tänkt oss. Jag och maken fick en glassmaskin och lite annat smått och gott. Jag fick två böcker, som jag själv bestämt. Dels fick jag Ransom Riggs Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children och så femårsdagboken Q & A a day där varje dag bjuder på en ny fråga att besvara. Edwin fick ett akvarium av oss och det var verkligen lyckat! Nu pratar han om att han snart ska få husdjur. Han önskade sig helst en kanin, men eftersom jag är pälsdjursallergiker så fick det bli fiskar. Och han är lika glad för det!

Idag har vi åkt vidare till mina föräldrar och här är det dubbelt firande som gäller. Min pappa fyller år idag så vi firar både födelsedag och jul! Om en stund ska vi äta och sen blir det julklappsutdelning.

Jag hoppas ni hade en fin dag igår och att resten av julhelgen blir fylld av lugn och kärlek.

Bild: Hands of Britain