Dagens boktips är…

theoceanattheendofthelane

Fantastisk och sagolik bok med mycket djup och mängder att diskutera. Den finns även på svenska för de som inte känner sig bekväma med att läsa på engelska.

 

Det här är en del av den där listan med en bloggrubrik för varje dag i november. Du hittar hela listan hos Onekligen här.

1. Hur kan det ta över tre timmar att tvätta bilen?
2. Hur mycket kan en 6-åring stöka ner på knappt ett dygn?
3. Hur kan det kännas som att klockan är nästan åtta när hon bara är 16.30?
4. Hur gott är det egentligen med pannkakor?!
5. Hur ska jag hinna läsa ut bokcirkelboken om jag inte hinner läsa?

Efter den här dagen kan jag konstatera att vi har en mycket ren bil, både in- och utvändigt. Det var visst därför det tog sån tid…
Edwins rum är iordningplockat, vi har ätit pannkakor – till allas förtjusning – och nu ska jag läsa en stund.
Godnatt!

Det här är en del av den där listan med en bloggrubrik för varje dag i november. Du hittar hela listan hos Onekligen här.

Idag åkte vi hem till Habo från Värmland, så jag har knappt varit utomhus alls. Och jag har knappt ens reflekterat över vädret så det har troligtvis inte varit extremt åt något håll. Jag minns att solen sken in genom bilfönstret en stund och det var blött på marken när vi kom hem. Jaja, så här ser det i alla fall ut hos oss så här i mörkret:

2014-11-01 18.54.49

Det här är en del av den där listan med en bloggrubrik för varje dag i november. Du hittar hela listan hos Onekligen här.

akindmanRedan i första kapitlet sätts en stämning som sedan är svår att skaka av sig. Eve, huvudpersonen i Susan Hills roman A Kind Man, tittar ut över fälten och en förstår att något har hänt. Det är en olustig känsla som sprider sig och då ingnting i inledning är tydligt eller direkt uttalat så bidrar det till en fördjupad känsla av olust.

Eve och Miriam är systrar och båda gifter sig, men med helt olika typer av män. Kan man säga så? Men de är verkligen helt olika. Eves Tommy hjälper till i hushållet, han är vänlig, snäll och glad. John, som Miriam gifter sig med, är däremot helt ointresserad av att hjälpa till och hans fru får dra ett tungt lass vad gäller hemmet och barnen. Detta skapar en splittring mellan systrarna.

Boken utspelar sig i en ospecificerad tid men jag skulle gissa att det är någonstans mellan världskrigen. Alla kämpar för sitt levebröd och det är svårt med jobb i den lilla stad i England som historien utspelar sig i. Tommy har arbete och han och Eve klarar sig därför ganska bra. John däremot kämpar och det gör det svårt för hans familj. John är inte en särskilt trevlig karaktär men jag kan se hur han har betydelse för historien. Miriam behöver något att avundas sin syster och det får hon med råge.

Eve och Tommy kämpar länge för att få barn och till slut föder Eve en liten dotter, Jeannie Eliza. Jeannie är en iakttagande lycklig liten flicka som tyvärr dör vid tre års ålder. Hennes föräldrar är förstås förkrossade men de känner hennes närvaro och deras kärlek består. Då blir Tommy sjuk.

Den här boken skulle kunna vara ett enda långt uppräknande av hemskheter som säkert drabbade många under den här perioden. Arbetslöshet med fattigdom, svält och sjukdomar som följd. Sorg över ett barn som gått bort alldeles för tidigt. Vid något tillfälle skriver Hill om hur varje människa någon gång står på toppen av sitt liv, men att hen själv inte är medveten om det:

Everyone has a time when they are in their prime of life. Everyone has as little as one year when they are the best they will ever be, the healthiest, strongest, most handsome, most full of energy and hope, when they might do anything and it can be seen upon them, this prime, in their eyes, on their skin, in their walk. But they do not know it. Perhaps they cannot know it.

Jag tycker den passagen är både vacker och sorglig. Ungefär som den här boken. Det är en liten kort berättelse på strax under 200 sidor. Men den fängslar och har en poäng som jag tycker är viktig.

Susan Hill finns bara översatt i en roman, Kvinnan i svart, en spökhistoria som jag verkligen kan rekommendera. A Kind Man är liksom den boken lågmäld med ett vackert språk. Kvinnan i svart är spökligare men även i A Kind Man finns något oförklarligt närvarande som jag gärna diskuterar vid tillfälle. Så läs boken så vi kan prata om den!

4

Igår satt jag och jobbade hela kvällen. Inom ramen för språkriktighet i svenskan planerar jag att repetera lite grammatik och skrivregler med mina ettor. Så nu tänkte jag försöka mig på att flippa klassrummet och pysslar därför med en film om just grammatik och skrivregler. Jag vill också förbereda dem lite inför tvåans gigantiska grammatikmoment…

Alltså, grammatiken har ju aldrig varit min grej. Jag går så mycket mer på känsla om vad som är rätt och fel att regler, namn och dylikt inte riktigt velat fastna. Men ju mer jag läser och undersöker, desto mer spännande tycker jag att det är. Men inte roligt, inte än i alla fall.

Idag har jag kommit lite längre men nu orkar jag inte mer. Istället funderar jag på julkappar (vad ger man en snart 7-åring utan specialintressen?) och surfar runt på Pinterest. Jag älskar Pinterest. Och Etsy.

Just nu är det mest sovrum och kontor som jag pinnar bilder på. Vårt sovrum ska, förhoppningsvis ganska snart, få sig en liten makeover och så håller jag på att fixa med mitt hemmakontor/pysselhörna. Men barnrum finns också högt på listan då Astrids rum snart ska göras i ordning. M måste bara bygga luftspalter på vinden först så att vi kan tilläggsisolera. Tråkigt! Men viktigt. Loppan sover ju ändå hos oss än. Det är väl mest jag som vill kunna få upp hennes saker och fixa ett mysigt rum, hon vet ju just nu inget annat.

pinkpeach

Bild: via PInterest

Jag inser att jag just nu tycks fastna för bilder med mycket grått och pudriga rosa nyanser. Kanske är det lite däråt jag går efter att tidigare ha haft cerise och tuggummirosa som favoriter. Men samtidigt tycker jag ju fortfarande att starka färger är så fint! Edwins superhjälterum har i alla fall många starka färger med särskilt fokus på rött, hans favoritfärg.

Nu, inspirerad av bilden ovan, ska jag gå och lägga mig. God natt. ♥

 

PS. Notera att rubriken ej lyder Grammatik- och sovrumsdrömmar, då hade den betytt något annat.

 

November är en grå och ganska tung månad. Bästa Onekligen kör ett gäng bloggrubriker och jag hoppar på tåget. Följande saker kommer jag blogga under månaden som kommer:

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2. 5 saker jag tänkt på idag
3. Ibland tänker jag att jag borde…
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
5. Hepp! Dagens boktips!
6. Månadens djur är givetvis…
7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
8. Ibland blir jag avundsjuk på…
9. 5 saker jag borde ta tag i
10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
11. Månadens färg är givetvis…
12. Hepp! Dagens filmtips!
13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
17. Hepp! Dagens tv-tips!
18. Ibland retar det mig att…
19. Kolla! Det här åt jag idag.
20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
22. Kolla! Här bor jag.
23. Hepp! Dagens måltidstips!
24. Månadens klädesplagg är givetvis…
25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
26. Kolla! Här jobbar jag.
27. Ibland skulle jag vilja…
28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
29. Det var onekligen väldigt roligt när…
30. Kom ihåg

 

Alltså den där förlamande tröttheten runt 20-tiden. Då vill jag bara lägga mig och sova och sova och sova. Särskilt när jag vet att jag har saker kvar att göra. Läsa elevuppgifter, planera, lägga stora barnet, kanske röja och plocka lite, duscha. Sånt där ni vet.

tired

Jag skulle åka till Göteborg på fredag eftermiddag, bo på hotell, träffa syrran och gå på bokmässan lördag och söndag. Men natt till fredag sov Astrid katastrofalt dåligt och hade feber. Det märktes under fredagen att hon inte mådde bra, hon hade feber i perioder och mest gnällde och skrek. Hon ville inte ha varken välling eller napp. På förmiddagen upptäckte jag också att hon hade prickar på insidan av låren.

Trots allt det här så packade jag min väska, skrev ut mina tågbiljetter och förberedde mig på att åka. Även om jag någonstans visste att jag inte skulle kunna åka. Vi fick en läkartid, hen sa blöjeksem kanske på grund av febern. Inga raka svar; får man det någonsin? Tvätta med tvål och smörj med zinksalva. Väl hemma försökte vi få en uppenbart trött loppa att sova utan att lyckas. Då fick jag inse att jag behövde stanna hemma. Att jag inte skulle kunna åka till Göteborg. Och det gjorde lite ont. Men det fanns inte en chans att jag skulle kunna åka ifrån Astrid när hon var sjuk och med så luddiga symptom.

Det jag är mest ledsen över att ha missat är chansen att lyssna på Carol Rifka Brunt och Siri Hustvedt. Men även att få min kopia av Nyckeln signerad. Och så bara att gå runt bland alla böcker och alla bokälskare. Det brukar alltid finnas så många intressanta samtal att lyssna på och ta del av. Som tur är fixade finaste lillasyster en signerad kopia av Siri Hustvedts nya bok Den lysande världen åt mig. En liten del av mässan kommer finnas hos mig.

Men, nu är mässan över för i år och jag måste sluta gräma mig. Astrid är piggare och det är ju huvudsaken. Nästa år är Ungern fokusland så nu är det dags att se om det finns några ungerska författare som kan passa mig. Och nästa år siktar jag på fyra dagar på mässan.

Igår fyllde vår lilla underbara Astrid ett år. Det känns som att hon alltid funnits hos oss. Samtidigt som det känns som igår vi satt vid frukostbordet och jag började känna en svagt molande värk i magen. Men ett år har gått och här är några (eller okej, många) bilder från vårt första år med loppan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I över två månader, kanske är det tre till och med, så har allt mitt pyssel varit nerpackat i kartonger. Ni vet, papper, mallar, washitejp, band, stämplar, stansar och så vidare. Det är ju inte direkt så att jag ständigt pysslar men jag tycker om tryggheten i att veta var jag har mina saker och att lätt komma åt dem om suget sätter in.

Och mitt instagramflöde fylls av pyssel. Vet ni hur många duktiga diy:are det finns på instagram? Jag vet inte varifrån de får vare sig tid eller energi, men många är fantastiska. De ger mig också lite prestationsångest…

Nåja, nu vill jag ha fram mitt pyssel. Jag vill få i ordning min kontors/pysselhörna snarast! Under tiden inspireras jag av Kreativa Karin, Studio DIY och Handmade Charlotte samtidigt som jag plockar i saker i kundkorgar hos både Panduro och Make and Create.

Det kan bli farligt dyrt det här att ha pysslet i lådor…