Idag är första gången på över en vecka som jag faktiskt i lugn och ro sitter vid datorn. Skolavslutningar, renoveringskaos och packning av alla mina saker på jobbet har lett till en viss torka här på bloggen. Jag har dock varit något mer flitig på twitter och instagram där ni kan följa mig. Ni hittar mig under namnet dreaminpink.

Under den här tiden har jag inte läst några bloggar, och jag kan tänka mig att antalet inlägg på min bloglovin-sida börjar närma sig fyra siffror… Strax ska jag försöka skumma igenom dem och se vad jag har missat.

Jag och Edwin har sommarlov och det var med lite sorg i hjärtat som jag lämnade skolan. Det då jag inte kommer tillbaka till den skolan när höstterminen börjar. Jag ska börja på en annan gymnasieskola i stan där jag ska undervisa i svenska och engelska på estetprogrammet. Det kommer bli hur bra som helst, men det känns samtidigt lite sorgligt att lämna den skola där jag inledde min lärarbana. Jag har lärt mig så mycket och fått lära känna så många fina människor. På något sätt känns det lite som ödet att jag lämnar skolan samtidigt som min första mentorsklass som tog studenten i år. Jag hann bara vara mentor för dem ett år och undervisade dem i två år men de känns ändå som mina och jag tycker så mycket om dem. Självklart var jag med när de tog studenten och det var fler än en gång som jag fick mota tillbaka tårarna.

Renoveringskaoset består av golv som frigjorts från fem lager plastmatta och ett lager masonit samt ett kök som skall rivas ut och ersättas med ett nytt. Maken jobbar några veckor till och han fixar delar av det nu när jag och Edwin tagit vår tillflykt till Värmland. Jag ska såklart åka dit och hjälpa till men för att vara ärlig så är jag ingen vidare hjälp utan byggledare. Småpyssel är inga bekymmer men riva och bygga är inte direkt min starka sida.