akindmanRedan i första kapitlet sätts en stämning som sedan är svår att skaka av sig. Eve, huvudpersonen i Susan Hills roman A Kind Man, tittar ut över fälten och en förstår att något har hänt. Det är en olustig känsla som sprider sig och då ingnting i inledning är tydligt eller direkt uttalat så bidrar det till en fördjupad känsla av olust.

Eve och Miriam är systrar och båda gifter sig, men med helt olika typer av män. Kan man säga så? Men de är verkligen helt olika. Eves Tommy hjälper till i hushållet, han är vänlig, snäll och glad. John, som Miriam gifter sig med, är däremot helt ointresserad av att hjälpa till och hans fru får dra ett tungt lass vad gäller hemmet och barnen. Detta skapar en splittring mellan systrarna.

Boken utspelar sig i en ospecificerad tid men jag skulle gissa att det är någonstans mellan världskrigen. Alla kämpar för sitt levebröd och det är svårt med jobb i den lilla stad i England som historien utspelar sig i. Tommy har arbete och han och Eve klarar sig därför ganska bra. John däremot kämpar och det gör det svårt för hans familj. John är inte en särskilt trevlig karaktär men jag kan se hur han har betydelse för historien. Miriam behöver något att avundas sin syster och det får hon med råge.

Eve och Tommy kämpar länge för att få barn och till slut föder Eve en liten dotter, Jeannie Eliza. Jeannie är en iakttagande lycklig liten flicka som tyvärr dör vid tre års ålder. Hennes föräldrar är förstås förkrossade men de känner hennes närvaro och deras kärlek består. Då blir Tommy sjuk.

Den här boken skulle kunna vara ett enda långt uppräknande av hemskheter som säkert drabbade många under den här perioden. Arbetslöshet med fattigdom, svält och sjukdomar som följd. Sorg över ett barn som gått bort alldeles för tidigt. Vid något tillfälle skriver Hill om hur varje människa någon gång står på toppen av sitt liv, men att hen själv inte är medveten om det:

Everyone has a time when they are in their prime of life. Everyone has as little as one year when they are the best they will ever be, the healthiest, strongest, most handsome, most full of energy and hope, when they might do anything and it can be seen upon them, this prime, in their eyes, on their skin, in their walk. But they do not know it. Perhaps they cannot know it.

Jag tycker den passagen är både vacker och sorglig. Ungefär som den här boken. Det är en liten kort berättelse på strax under 200 sidor. Men den fängslar och har en poäng som jag tycker är viktig.

Susan Hill finns bara översatt i en roman, Kvinnan i svart, en spökhistoria som jag verkligen kan rekommendera. A Kind Man är liksom den boken lågmäld med ett vackert språk. Kvinnan i svart är spökligare men även i A Kind Man finns något oförklarligt närvarande som jag gärna diskuterar vid tillfälle. Så läs boken så vi kan prata om den!

4

Jag skulle åka till Göteborg på fredag eftermiddag, bo på hotell, träffa syrran och gå på bokmässan lördag och söndag. Men natt till fredag sov Astrid katastrofalt dåligt och hade feber. Det märktes under fredagen att hon inte mådde bra, hon hade feber i perioder och mest gnällde och skrek. Hon ville inte ha varken välling eller napp. På förmiddagen upptäckte jag också att hon hade prickar på insidan av låren.

Trots allt det här så packade jag min väska, skrev ut mina tågbiljetter och förberedde mig på att åka. Även om jag någonstans visste att jag inte skulle kunna åka. Vi fick en läkartid, hen sa blöjeksem kanske på grund av febern. Inga raka svar; får man det någonsin? Tvätta med tvål och smörj med zinksalva. Väl hemma försökte vi få en uppenbart trött loppa att sova utan att lyckas. Då fick jag inse att jag behövde stanna hemma. Att jag inte skulle kunna åka till Göteborg. Och det gjorde lite ont. Men det fanns inte en chans att jag skulle kunna åka ifrån Astrid när hon var sjuk och med så luddiga symptom.

Det jag är mest ledsen över att ha missat är chansen att lyssna på Carol Rifka Brunt och Siri Hustvedt. Men även att få min kopia av Nyckeln signerad. Och så bara att gå runt bland alla böcker och alla bokälskare. Det brukar alltid finnas så många intressanta samtal att lyssna på och ta del av. Som tur är fixade finaste lillasyster en signerad kopia av Siri Hustvedts nya bok Den lysande världen åt mig. En liten del av mässan kommer finnas hos mig.

Men, nu är mässan över för i år och jag måste sluta gräma mig. Astrid är piggare och det är ju huvudsaken. Nästa år är Ungern fokusland så nu är det dags att se om det finns några ungerska författare som kan passa mig. Och nästa år siktar jag på fyra dagar på mässan.

Jag älskar att läsa tillsammans med Edwin. Helst kapitelböcker och han börjar mer och mer se tjusningen i det också. Böcker och läsning har han alltid älskat, till min stora glädje. Oftast läser vi på kvällen, innan sängdags, men ibland hinner vi läsa lite på dagen också.

tamtiggarpojkenDet är inte alltid lätt att hitta bra böcker som har en lagom nivå. Men med Jo Salmsons serie om Tam drog vi definitivt en vinstlott. Kanske är de egentligen tänkta till lite större barn men för oss fungerar de bra. Lite grann kan det nog vara så att jag (och Edwin?) tröttnat på LasseMaja-böckerna. De återkommer vi säkert till så småningom.

Serien om drakriddarna handlar om tiggarpojken Tam som trånande spanar efter stadens åtta drakar. Drakriddare blir bara adelsmän (eller kvinnor) och Tam kan bara drömma om att en dag få flyga på en drakes rygg. Han kan alla deras namn och kännetecken men närmre än att titta på dem kommer han inte. Tills han en dag börjar höra en röst i huvudet, någon letar efter honom.

Det finns sex böcker i serien om Tam, vi läste ut den fjärde igår. Det som är roligt med de här böckerna är att de är spännande för både mig och Edwin. Om Edwin skulle säga till mig att han inte längre ville läsa om Tam så skulle jag ändå läsa dem. De är välskrivna, har ett bra personregister och en fantasifullt spännande handling. En del saker måste man prata lite extra om och det finns en del svåra ord som man måste förklara. Som adelsman till exempel, eller länsstol. Och det här att Tam är ensam, att ingen tar hand om honom.

Jag vet inte riktigt var vi ska fortsätta när vi läst färdigt om Tam. Kanske tar vi oss an Narnia, eller någon annan av Jo Salmsons serier. Harry Potter får vänta, även om Edwin gärna vill läsa dem och frågar flera gånger i veckan när vi kan läsa dem. Har ni andra tips på bra serier för barn så lämna en kommentar!

Följande titlar finns i serien om drakriddarna:

Tam tiggarpojken
Tams svåra prov
Jakten på Tam
Tam i drakarnas stad
Tam och drakupproret
Tam och nydraken

 

Bild: Bonnier Carlsen Förlag

 

theendofeverythingLizzie och Evie är tretton år och de har alltid varit bästisar. När de var yngre, innan Lizzie blev längre än Evie, var de oerhört lika, nästan som tvillingar. Jag och min skugga. Men nu känns det som att de inte längre delar allt, som att Evie håller saker hemliga för Lizzie. Och så en dag försvinner Evie.

Megan Abbott är en fantastisk författare som skriver brutalt och naket om tonårsflickors liv. Det är en blandning av oskuldsfullhet och att vara på gränsen till vuxenlivet. Balansgången som är så svår och den tråd de balanserar på så tunn. Föräldrarna är närvarande till viss del men mycket av vad de här flickorna upplever får det att knyta sig i magen på mig och oroa mig för min egen dotter.

Central i boken, The End of Everything, är även Evies pappa, Mr. Verver, och hennes storasyster, Dusty. Relationen mellan dem är viktigt för berättelsen och Dusty beskrivs nästan som en gudinna i Lizzies ögon. Hon är delvis en ganska opålitlig berättare, Lizzie, men det ger också ett djup till berättelsen.

Det är beskrivningen av Evies försvinnande genom en trettonårings ögon, en trettonåring som över allt annat vill få sin bästis tillbaka. Men hon vill också veta sanningen om försvinnandet. Lizzie gör allt hon kan för att polisen ska hitta Evie och hon minns små saker som för sökandet framåt. Kanske var det så att Evie lämnade efter sig små korn av ledtrådar hos Lizzie, utan att någon av dem var medveten om det?

Jag tycker mycket om den här boken, jag tycker om dess svärta. Berättelsen fängslar och trots att det finns mängder av böcker om barns försvinnanden så känns den ny på något sätt. Dels är det berättarperspektivet och sen att bokens fokus är på relationerna ur Lizzies synvinkel. Boken har ett bra driv och även om vissa saker går att förutse så överraskar den också.

4

Tidigare har jag läst och skrivit om Dare Me av Megan Abbott här.

Okej, jag ska erkänna något som en del av er säkerligen inte kan förstå eller relatera till. Och kanske är det lite knasigt egentligen.

Jag saknar mina böcker.

Bland det första vi packade ner när vi började packa inför flytten var innehållet i bokhyllorna, dvs. böcker och filmer. Filmerna bryr jag mig inte om alls men böckerna. Böckerna! Och egentligen är det först nu jag inser det, efter att ha haft dem nerpackade i ett flertal veckor nu.

Så vad gör jag istället då? För jag hinner ju inte läsa särskilt mycket… Jodå, jag lånar bok efter bok efter bok på biblioteket. Och så ligger de där i en hög och jag kan känna mig lugn i vetskapen om att jag minsann har något att läsa, om jag skulle hinna vill säga.

Någon som känner igen sig?

abibliophobia

Bild: Toronto Public Library

Månadens bokcirkelbokSofia Nordin har skrivit en bok som slår som ett knytnävesslag rakt i magen. Det är en bok som gör fysiskt ont i mig. Det är galenskap, det är yta och det är barn. Barn som far illa. Något som är svårt för mig som mamma att läsa om.

I Gå sönder, gå hel löper två berättelser parallellt. Lena stjäl sin tvillingsyster Frejas lilla dotter och lever sedan ett liv som hemlös tillsammans med barnet. Barnet som inte är hennes men som hon ändå tycker sig ha rätt till. Och så har vi Anna som lever ett typiskt Svenssonliv med man och två barn. Ett kanske lite för typiskt Svenssonliv. Lena och Anna är samma person, i olika delar av livet, det står klart redan tidigt. På flykt från minnen, på flykt från det som plågar, på flykt från sig själv.

Jag tycker mycket om den här boken men jag har svårt att skriva om den. Den ligger kvar på ett obehagligt sätt under skinnet, den lämnar kvar något djupt nere i maggropen. Det är en välskriven berättelse, en otäck sådan. Läs den.

4

tematrioVeckans tematrio hos Lyran ska ha anknytning till HBTQ på något sätt och uppmaningen lyder: Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema! Här är mina tre:

  • Will Grayson, Will Grayson av John Green och David Levithan handlar om två killar med samma namn. Den ena av dem är homosexuell och den andra har en bästa vän, Tiny Cooper, som är en underbar (homosexuell) karaktär. Det jag gillar med den här boken (och flera andra böcker av både Green och Levithan) är att  den sexuella läggningen inte är någon stor grej. Den bara är, precis som det borde vara.
  • Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell känns given på den här listan. Och det påminner mig om att jag fortfarande inte läst del 2 och 3. (Okej, jag är en dålig bokbloggare, jag vet.)
  • Tell the Wolves I’m Home av Carol Rifka Brunt är lite som en amerikansk variant av Gardells berättelse, aids och 80-tal. Men det är även en coming of age-bok där June förlorar sin morbror och sen blir vän med hans partner, som hon inte visste något om.

 

Among othersMorvenna Phelps flyr från sin mamma i Wales efter en tragisk olycka och söker sig till sin pappa, som hon knappt träffat tidigare, i England. I olyckan dog Morvennas tvillingsyster och Mori själv skadade ett ben, något som tvingar henne att gå med käpp. Mori skickas till en internatskola för flickor och det är tydligt redan från början att hon inte är som alla andra. Hon skiljer ut sig på många sätt. Dels är det hennes dialekt men hennes skadade ben gör att hon inte kan delta i några sportaktiviteter, och de är enormt viktiga på skolan. Istället för all idrottstid så ägnar sig Mori åt att läsa. Hennes kärlek till litteraturen, främst science fiction, är enorm och hon läser flera böcker om dagen.

Sen har vi ju också de fantastiska elementen. I Morvennas värld finns älvor, häxor och magi. Mammans besatthet av makt orsakade tvilllingsysterns död och är anledningen till att Mori flydde. Det jag tycker är lite spännande är dubbeltydigheten. Vad är på riktigt och vad händer enbart i Moris huvud? Eftersom boken är skriven i dagboksform finns bara ett perspektiv på det som händer och Mori är inte riktigt en alltid trovärdig berättare.

Det är mycket Morvennas kärlek till böcker som gör att jag tycker om den här boken. Redan tidigt har jag fäst en liten lapp som det står ”precis så!” på. Det citat jag markerat ut är följande:

I have books, new books, and I can bear anything as long as there are books.

Jo Walton har lyckats skapa ett persongalleri med många spännande personer och boken är karaktärsdriven för det händer egentligen inte så väldigt mycket. Den är långsam i tempot men det gör ingenting då en ändå vill läsa vidare för att se hur Moris liv utvecklar sig och kanske få en eller annan ledtråd till hur olyckan gick till. Men det är en bok för boknördar. Det är alldeles för mycket fokus på vad hon läser och hennes åsikter kring böcker för att någon som inte känner igen sig i henne ska tycka om den. Tror jag i alla fall.

4

Tillägg: I boken nämns ett stort antal boktitlar och här finns de samlade på en fin Pinterest-vägg.

På tisdag träffas min bokcirkel och då ska vi prata om Sofia Nordins Gå sönder, gå hel. Jag läste ut den igår och ett längre inlägg om den kommer men jag måste bara… Den var som ett knytnävesslag rakt i magen. När jag läst färdigt kunde jag inte sova, istället satt jag med handen på min bebis huvud länge länge och bara tittade på henne. Fy sjutton vilken bok. Men så bra. Usch.

Jag älskade John Greens bok, The Fault in Our Stars, den var 2012 års bästa för mig. Förra året kom den svenska översättningen som fick titeln Förr eller senare exploderar jag och i år kommer filmen. Trailern släpptes alldeles precis, för kanske 30 minuter sen och den lovar verkligen massor. Filmen har premiär i Sverige den 22 juni enligt IMDbNu vill jag läsa om boken. Och titta på trailern igen, och igen.