akindmanRedan i första kapitlet sätts en stämning som sedan är svår att skaka av sig. Eve, huvudpersonen i Susan Hills roman A Kind Man, tittar ut över fälten och en förstår att något har hänt. Det är en olustig känsla som sprider sig och då ingnting i inledning är tydligt eller direkt uttalat så bidrar det till en fördjupad känsla av olust.

Eve och Miriam är systrar och båda gifter sig, men med helt olika typer av män. Kan man säga så? Men de är verkligen helt olika. Eves Tommy hjälper till i hushållet, han är vänlig, snäll och glad. John, som Miriam gifter sig med, är däremot helt ointresserad av att hjälpa till och hans fru får dra ett tungt lass vad gäller hemmet och barnen. Detta skapar en splittring mellan systrarna.

Boken utspelar sig i en ospecificerad tid men jag skulle gissa att det är någonstans mellan världskrigen. Alla kämpar för sitt levebröd och det är svårt med jobb i den lilla stad i England som historien utspelar sig i. Tommy har arbete och han och Eve klarar sig därför ganska bra. John däremot kämpar och det gör det svårt för hans familj. John är inte en särskilt trevlig karaktär men jag kan se hur han har betydelse för historien. Miriam behöver något att avundas sin syster och det får hon med råge.

Eve och Tommy kämpar länge för att få barn och till slut föder Eve en liten dotter, Jeannie Eliza. Jeannie är en iakttagande lycklig liten flicka som tyvärr dör vid tre års ålder. Hennes föräldrar är förstås förkrossade men de känner hennes närvaro och deras kärlek består. Då blir Tommy sjuk.

Den här boken skulle kunna vara ett enda långt uppräknande av hemskheter som säkert drabbade många under den här perioden. Arbetslöshet med fattigdom, svält och sjukdomar som följd. Sorg över ett barn som gått bort alldeles för tidigt. Vid något tillfälle skriver Hill om hur varje människa någon gång står på toppen av sitt liv, men att hen själv inte är medveten om det:

Everyone has a time when they are in their prime of life. Everyone has as little as one year when they are the best they will ever be, the healthiest, strongest, most handsome, most full of energy and hope, when they might do anything and it can be seen upon them, this prime, in their eyes, on their skin, in their walk. But they do not know it. Perhaps they cannot know it.

Jag tycker den passagen är både vacker och sorglig. Ungefär som den här boken. Det är en liten kort berättelse på strax under 200 sidor. Men den fängslar och har en poäng som jag tycker är viktig.

Susan Hill finns bara översatt i en roman, Kvinnan i svart, en spökhistoria som jag verkligen kan rekommendera. A Kind Man är liksom den boken lågmäld med ett vackert språk. Kvinnan i svart är spökligare men även i A Kind Man finns något oförklarligt närvarande som jag gärna diskuterar vid tillfälle. Så läs boken så vi kan prata om den!

4

Månadens bokcirkelbokSofia Nordin har skrivit en bok som slår som ett knytnävesslag rakt i magen. Det är en bok som gör fysiskt ont i mig. Det är galenskap, det är yta och det är barn. Barn som far illa. Något som är svårt för mig som mamma att läsa om.

I Gå sönder, gå hel löper två berättelser parallellt. Lena stjäl sin tvillingsyster Frejas lilla dotter och lever sedan ett liv som hemlös tillsammans med barnet. Barnet som inte är hennes men som hon ändå tycker sig ha rätt till. Och så har vi Anna som lever ett typiskt Svenssonliv med man och två barn. Ett kanske lite för typiskt Svenssonliv. Lena och Anna är samma person, i olika delar av livet, det står klart redan tidigt. På flykt från minnen, på flykt från det som plågar, på flykt från sig själv.

Jag tycker mycket om den här boken men jag har svårt att skriva om den. Den ligger kvar på ett obehagligt sätt under skinnet, den lämnar kvar något djupt nere i maggropen. Det är en välskriven berättelse, en otäck sådan. Läs den.

4

Among othersMorvenna Phelps flyr från sin mamma i Wales efter en tragisk olycka och söker sig till sin pappa, som hon knappt träffat tidigare, i England. I olyckan dog Morvennas tvillingsyster och Mori själv skadade ett ben, något som tvingar henne att gå med käpp. Mori skickas till en internatskola för flickor och det är tydligt redan från början att hon inte är som alla andra. Hon skiljer ut sig på många sätt. Dels är det hennes dialekt men hennes skadade ben gör att hon inte kan delta i några sportaktiviteter, och de är enormt viktiga på skolan. Istället för all idrottstid så ägnar sig Mori åt att läsa. Hennes kärlek till litteraturen, främst science fiction, är enorm och hon läser flera böcker om dagen.

Sen har vi ju också de fantastiska elementen. I Morvennas värld finns älvor, häxor och magi. Mammans besatthet av makt orsakade tvilllingsysterns död och är anledningen till att Mori flydde. Det jag tycker är lite spännande är dubbeltydigheten. Vad är på riktigt och vad händer enbart i Moris huvud? Eftersom boken är skriven i dagboksform finns bara ett perspektiv på det som händer och Mori är inte riktigt en alltid trovärdig berättare.

Det är mycket Morvennas kärlek till böcker som gör att jag tycker om den här boken. Redan tidigt har jag fäst en liten lapp som det står ”precis så!” på. Det citat jag markerat ut är följande:

I have books, new books, and I can bear anything as long as there are books.

Jo Walton har lyckats skapa ett persongalleri med många spännande personer och boken är karaktärsdriven för det händer egentligen inte så väldigt mycket. Den är långsam i tempot men det gör ingenting då en ändå vill läsa vidare för att se hur Moris liv utvecklar sig och kanske få en eller annan ledtråd till hur olyckan gick till. Men det är en bok för boknördar. Det är alldeles för mycket fokus på vad hon läser och hennes åsikter kring böcker för att någon som inte känner igen sig i henne ska tycka om den. Tror jag i alla fall.

4

Tillägg: I boken nämns ett stort antal boktitlar och här finns de samlade på en fin Pinterest-vägg.

FortunatelyTheMilk

Neil Gaiman är en av mina favoritförfattare och jag blev väldigt glad när jag fick hans nya barnbok Fortunately, the Milk i julklapp av min lillasyster. Den är illustrerad av Skottie Young, en av hennes favoritillustratörer, och kombinationen är verkligen alldeles perfekt.

Historien är lika enkel som den är fantasifull och härlig. En pappa lämnas ensam med barnen när mamman åker iväg på konferens. Allt går bra ända tills mjölken är slut. Pappan, som tycks vara en ganska disträ person, försvinner till kvartersaffären och sen dröjer det innan han kommer hem. När han väl kommer hem så berättar han en fantastisk historia om varför det tog sådan tid att komma hem med mjölken.

Det här är en berättelse där tid och rum korsas, där dinosaurier är uppfinnare, där pirater inte känner till konceptet ”gå på plankan” och så mycket mer. Fortunately, the Milk är en snabbläst bok sett till bara texten men bilderna kräver, och förtjänar, samma uppmärksamhet tycker jag. De ger en extra dimension till berättelsen.

Jag hoppas den här boken översätts till svenska för jag vill väldigt gärna läsa den tillsammans med Edwin!

4

 

Bonusinfo 1: Tydligen finns det två utgåvor av den här boken, en brittisk och en amerikansk, där även illustratörerna är olika. Den utgåva jag läst är den amerikanska. Den brittiska utgåvan är illustrerad av Chris Riddell och där har även titlen försetts med en ellipsis (…). Mer att läsa om de två utgåvorna finns här.

Bonusinfo 2: Emma, min lillasyster, renderade en bild baserad på boken och lade upp den på sin tumblr. Där den sedan gillades av Neil Gaiman! På riktigt, Neil Gaiman. Detta resulterade i en sms-bombning till mig klockan två på natten där jag fick diverse bilder och utropstecken skickade till mig. Men ja, absolut stort.

expeditionenExpeditionen av Bea Uusma är en bok att verkligen nörda ner sig i. Jag visste inte särskilt mycket om Andrée och hans expedition innan min läsning av denna bok men nu skulle jag faktiskt kunna tänka mig att läsa ännu mer om den.

Utgångspunkten i denna bok är Uusmas vilja och nästintill besatta behov av att veta hur de tre deltagarna i polarexpeditionen faktiskt dog. Hon läser allt som går att läsa om expeditionen, undersöker kläder och tillhörigheter, kartlägger vad de ätit, vilka mediciner de tagit och hur de tycks ha mått. Det är verkligen ett gediget arbete som presenteras och det är aldrig tråkigt.

Det går att läsa den som en deckare där bevis och teorier presenteras, plockas isär och bedöms. Lösningen? Ja, det är den Uusma söker. Precis lika mycket som Expeditionen är en bok om vad som gick fel för Andrée och hans expedition så är det en bok om en mycket sorglig kärlekshistoria och en bok om Uusma själv.

Jag gillar att läsa böcker om historiska händelser, även om jag inte gör det så ofta längre. När jag var yngre kunde jag verkligen grotta ner mig i olika historiska böcker. Och Expeditionen är en bok som får mig att längta tillbaka, som ger mig en lust att forska, att lära mig mer. Jag ska bara hitta min polarexpedition först. Och i sommar tar jag med mig familjen till Andréeutställningen på Grenna Museum.

5

PS. Hur många gånger kan ni hitta ordet ”expedition” med varianter i det här inlägget? Först rätt svar i en kommentar får en polkagrisstång från Gränna!

18039025Jag tvekade lite med att läsa Boel Bermanns debutroman Den nya människan. På något sätt kändes det lite för nära eftersom jag precis fått barn. Men av någon anledning började jag ändå läsa den och det är en spännande historia.

År 2014 slutar det födas barn i världen och när det efter en tid börjar födas barn igen så är de inte som vanliga barn. De barn som föds efter 2014 är tysta, lugna och verkar på många sätt ointresserade av vad som pågår runt omkring dem. Huvudpersonen i boken heter Rakel och hon visar snabbt en tydlig motvilja mot dessa nya människor. Hon är en av de första att bevittna vad de nya människorna är kapabla till. Den händelsen, där Rakel faktiskt dödar ett barn, är bara startpunkten. Det blir värre.

Boken är tyvärr lite hackig. Den är sammansatt av både nyhetsnotiser, intervjuer med olika personer för ett forskningsprojekt och så jag-perspektivet där Rakel berättar. Jag förstår att alla de här olika delarna ska ge en bred bild av världen och den nya människans intåg i den men jag saknar ändå något. Nyhetsnotiserna är intressanta och rakt på sak, intervjuerna känns ibland överflödiga och jag hade gärna velat ha något mer djup i Rakels berättande.

Det är så tydligt att de nya människorna är annorlunda, robotlika. Och de är otäcka, men historien blir ändå inte riktigt så otäck som den skulle ha kunnat vara. Jag känner inte särskilt mycket med karaktärerna även om jag som mamma kan förstå känslan av att vilja göra allt för sitt barn. Det är en spännande historia och helt klart läsvärd, men den lämnar inte ett så starkt avtryck tyvärr.

3

Saving Francesca är den andra boken jag läser av Melina Marchetta, författare till en av mina absoluta favoritböcker Jellicoe Road. Jag har länge tänkt läsa hennes andra böcker, men så är det ju det där med tid och tillgång. Det var faktiskt ett spontant besök på Unga Vuxna-avdelningen på biblioteket som gjorde att jag fick upp ögonen för den. För er som inte gärna läser på engelska så finns den översatt och heter då Francesca.

Det finns så många saker med den här boken som jag tycker om. Privatskolemiljön, karaktärerna och de dilemman som presenteras. Det här är en bok som jag kommer läsa om, säkerligen flera gånger. Och som jag kommer tipsa mina elever om.

Francesca är sexton år och har precis börjat en ny termin på en före detta pojkskola som nu öppnat upp för flickor i de högre årskurserna. Hon trivs inte alls och saknar sina gamla kompisar som går på en annan skola. Till råga på allt så kollapsar Francescas mamma Mia, hon kliver helt enkelt inte upp ur sängen en dag. Eftersom mamman alltid varit den som haft det huvudsakliga ansvaret för familjen så rasar hela familjens liv samman när detta sker. Francesca försöker hålla ihop familjen och tar stort ansvar för sin lillebror samtidigt som hon brottas med mängder av frågor.

I boken finns många karaktärer och de kan vid en första glimt kännas ganska stereotypa (superfeministen, slampan, tönten) men de är så mycket mer än så. Det är en av de saker jag tycker mest om med den här boken, att även bikaraktärerna får djup och känns levande och äkta. Levande och äkta är även beskrivningarna av känslor och sinnesstämningar. Boken får mig att känna och jag kan identifiera mig i flera av karaktärerna. Jag kan känna Francescas hjälplöshet och frustration samtidigt som jag känner igen Mias mörker.

Men Saving Francesca är inte bara mörk och ångestfylld. Nej då, den har mycket humor och är fylld av härliga kommentarer. Och så finns där såklart en kille som mitt tonårsjag blir lite betuttad i. En kärlekshistoria, en familjehistoria, en historia om att växa upp, om att hitta sina riktiga vänner och om att lära sig lite mer om sig själv. Det är Saving Francesca. Läs den.

5