Igår satt jag och jobbade hela kvällen. Inom ramen för språkriktighet i svenskan planerar jag att repetera lite grammatik och skrivregler med mina ettor. Så nu tänkte jag försöka mig på att flippa klassrummet och pysslar därför med en film om just grammatik och skrivregler. Jag vill också förbereda dem lite inför tvåans gigantiska grammatikmoment…

Alltså, grammatiken har ju aldrig varit min grej. Jag går så mycket mer på känsla om vad som är rätt och fel att regler, namn och dylikt inte riktigt velat fastna. Men ju mer jag läser och undersöker, desto mer spännande tycker jag att det är. Men inte roligt, inte än i alla fall.

Idag har jag kommit lite längre men nu orkar jag inte mer. Istället funderar jag på julkappar (vad ger man en snart 7-åring utan specialintressen?) och surfar runt på Pinterest. Jag älskar Pinterest. Och Etsy.

Just nu är det mest sovrum och kontor som jag pinnar bilder på. Vårt sovrum ska, förhoppningsvis ganska snart, få sig en liten makeover och så håller jag på att fixa med mitt hemmakontor/pysselhörna. Men barnrum finns också högt på listan då Astrids rum snart ska göras i ordning. M måste bara bygga luftspalter på vinden först så att vi kan tilläggsisolera. Tråkigt! Men viktigt. Loppan sover ju ändå hos oss än. Det är väl mest jag som vill kunna få upp hennes saker och fixa ett mysigt rum, hon vet ju just nu inget annat.

pinkpeach

Bild: via PInterest

Jag inser att jag just nu tycks fastna för bilder med mycket grått och pudriga rosa nyanser. Kanske är det lite däråt jag går efter att tidigare ha haft cerise och tuggummirosa som favoriter. Men samtidigt tycker jag ju fortfarande att starka färger är så fint! Edwins superhjälterum har i alla fall många starka färger med särskilt fokus på rött, hans favoritfärg.

Nu, inspirerad av bilden ovan, ska jag gå och lägga mig. God natt. ♥

 

PS. Notera att rubriken ej lyder Grammatik- och sovrumsdrömmar, då hade den betytt något annat.

 

Igår fyllde vår lilla underbara Astrid ett år. Det känns som att hon alltid funnits hos oss. Samtidigt som det känns som igår vi satt vid frukostbordet och jag började känna en svagt molande värk i magen. Men ett år har gått och här är några (eller okej, många) bilder från vårt första år med loppan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hej!

Det är märkligt hur dagarna bara passerar och helt plötsligt har det gått flera veckor, rent av månader. Borta, poff! Jag tittar på min lilla lilla tjej som plötsligt blivit så stor. Hon kryper, reser sig upp och är så mycket med. För åtta månader föddes hon och samtidigt som det känns som igår känns det som att hon alltid varit en del av vår familj.

Våra dagar är ganska inrutade just nu. Lämna Edwin på förskolan, promenad runt sjön, hem och äta gröt, leka och mysa lite, äta lunch och så sova igen. Antingen sover hon i vagnen och då går jag en sväng på stan eller går ännu en promenad. Ibland sover hon hemma och då plockar jag lite eller passar på att vila, tittar på ett avsnitt av någon tv-serie eller så. Sen hämtar vi Edwin och så är det lite mer lek, fix inför middagen och så är kvällscirkusen igång.

Förutom det så förbereder vi flytten som kommer allt närmre nu. 43 dagar kvar idag. Och vi har så mycket kvar att göra. Adressändring, undersöka elleverantörer och bredbandsleverantörer och vad mer? Ja, listan är lång.

Jag läser inte särskilt mycket just nu, det blir något kapitel då och då. Jag orkar inte. Istället bläddrar jag i inredningstidningar och surfar på Pinterest. Det är många inredningsdetaljer som snurrar just nu. Tapeter och väggfärger och möbler och…

Förlåt, bara massa babbel. Men jag saknar att skriva. Jag saknar bloggen. Men livet fortsätter ändå.

När en är lite så där trött och stressad egentligen utan anledning. Men Edwin ber att en ska läsa lite. Då läser en. Och sen följer en med in till sängen, kramas och pratar en stund. Och finaste älskade ungen kramar hårt hårt och viskar ”Jag älskar dig mamma”. Och kärleken är så stark så att hjärtat nästan sprängs.

tulips-rain

Regnet smattrar mot rutorna och det är riktigt ruggigt ute. Vi bestämmer oss för att det får bli en lat, mysig innedag. Det finns inget vi behöver göra, inga måsten. Lite OS på tv:n, lördagsgodis, inredningsinspirationsletande och bara massa massa mys. Det är en fin dag.

Jag sitter i sängen med datorn i knät. Läser bloggar och funderar över lite ditt och datt. Runt omkring mig sover min familj. Maken vänder sig bort från min tända lampa, Astrid suckar lite i sömnen och Edwin sparkar av sig täcket. Min fina fina familj.

Det finns ett lugn i att vara vaken när alla andra sover. På något sätt har jag lättare att samla tankarna och hitta orden inuti mig. Innan barnen, när jag pluggade, fick jag det mesta gjort sent sent på natten. Jag tycker om mörkret, stillheten, tystnaden. Men det kan också vara obehagligt, det är lätt att fastna i tankebanor som inte alltid är positiva.

Därför ska jag nu stänga av och krypa ner bredvid min fina man. God natt fina ni!

Idag åt vi potatismos och rödspätterullar med spenat, fetaost och vitlök. Det var väldigt gott, och enkelt. Så det får bli dagens middagstips.

Så här gör du fisken:

  • Tina rödspättefiléerna
  • Grovhacka den färska bladspenaten, smula ner fetaosten, pressa i lite vitlök och peppra. Blanda ihop.
  • Salta fisken och rulla in fyllning i varje filé. Lägg med kanten nedåt i en traktörpanna.
  • Häll lite vatten i botten på traktörpannan (ca 1,5-2 dl).
  • Sjud i ca 8 minuter.

Sen är det klart! Smidigt, nyttigt och väldigt väldigt gott!

 

När Edwin helt plötsligt leker själv en liten stund och liksom försvinner in i leken. När han en stund inte tänker på att han leker själv.

Då vill jag vråla HIGH FIVE!

Men om jag skulle göra det så skulle han komma på att han leker själv och inte vilja göra det längre. Därför undviker jag att vråla. Edwin är en väldigt sällskaplig kille och helst vill han ha lekkamrat alltid. Eller att man bara är med och bygger eller pysslar eller håller i någon gubbe eller spelar ett spel. Som mamma är det dock svårt att alltid leka, det finns ju andra saker som behöver göras också.

Så därför, HIGH FIVE på att leka själv. Ibland i alla fall.

 

När en försöker hålla lite iordningplockat (?) och någon precis lägger saker just där en plockat undan.

Det gör mig lite vansinnig i vardagen.

2013-11-27 17.16.59

Jag gillar den här bilden för att den visar på min sons fantastiska kreativitet. Först skriva lappen (som det står surgubbe på om ni inte kan läsa det), sen hämta en miniklädnypa i min pyssellåda, sen ta en pall och sätta fast lappen på sin pappas rygg. Och om ni tittar noga på bilden så kan ni väl se den sura gubben? Inte M alltså, utan på teckningen. M var inte sur men gubben på bilden var ju det. Edwin höll nästan på att skratta ihjäl sig, så roligt tyckte han att det var. Därför gillar jag den här bilden, för minnet den är förknippad med.