Igår satt jag och jobbade hela kvällen. Inom ramen för språkriktighet i svenskan planerar jag att repetera lite grammatik och skrivregler med mina ettor. Så nu tänkte jag försöka mig på att flippa klassrummet och pysslar därför med en film om just grammatik och skrivregler. Jag vill också förbereda dem lite inför tvåans gigantiska grammatikmoment…

Alltså, grammatiken har ju aldrig varit min grej. Jag går så mycket mer på känsla om vad som är rätt och fel att regler, namn och dylikt inte riktigt velat fastna. Men ju mer jag läser och undersöker, desto mer spännande tycker jag att det är. Men inte roligt, inte än i alla fall.

Idag har jag kommit lite längre men nu orkar jag inte mer. Istället funderar jag på julkappar (vad ger man en snart 7-åring utan specialintressen?) och surfar runt på Pinterest. Jag älskar Pinterest. Och Etsy.

Just nu är det mest sovrum och kontor som jag pinnar bilder på. Vårt sovrum ska, förhoppningsvis ganska snart, få sig en liten makeover och så håller jag på att fixa med mitt hemmakontor/pysselhörna. Men barnrum finns också högt på listan då Astrids rum snart ska göras i ordning. M måste bara bygga luftspalter på vinden först så att vi kan tilläggsisolera. Tråkigt! Men viktigt. Loppan sover ju ändå hos oss än. Det är väl mest jag som vill kunna få upp hennes saker och fixa ett mysigt rum, hon vet ju just nu inget annat.

pinkpeach

Bild: via PInterest

Jag inser att jag just nu tycks fastna för bilder med mycket grått och pudriga rosa nyanser. Kanske är det lite däråt jag går efter att tidigare ha haft cerise och tuggummirosa som favoriter. Men samtidigt tycker jag ju fortfarande att starka färger är så fint! Edwins superhjälterum har i alla fall många starka färger med särskilt fokus på rött, hans favoritfärg.

Nu, inspirerad av bilden ovan, ska jag gå och lägga mig. God natt. ♥

 

PS. Notera att rubriken ej lyder Grammatik- och sovrumsdrömmar, då hade den betytt något annat.

 

Vissa dagar börjar så illa så att en helst vill gå och lägga sig tillbaka, eller spola fram till dagen efter. Men sen kan faktiskt dagen ändå bli ganska bra. Så var det för mig idag.

Jag vaknade lite för sent för att hinna med det tåg jag egentligen vill hinna med. Väl upp i badrummet behövde jag hämta en flaska som Astrid slängt ner under skötbordet. Det är på väg upp det händer. Jag reser mig upp, snabbt som vanligt och dunkar i huvudet i den öppna badrumsskåpsdörren. Som om det inte vore nog så slår jag i näsan, hårt, i skötbordet när jag reagerar på smällen i huvudet.

really

Där trillar jag ihop i en hög på badrumsgolvet och det enda jag kan tänka på är huruvida jag bröt näsan eller inte. Nåja, dramatisk kan jag ju vara men det var egentligen inte så illa. Jag blödde inte ens näsblod. Men det gör ont att slå i näsan, den är fortfarande öm men som tur är inte alls svullen. För jag behöver inte en större näsa, så är det bara.

Då ville jag bara gå och lägga mig igen. Men som tur är tog jag tag i dagen, efter att ha suttit flämtande på badrumsgolvet i några minuter. Och det visade sig ändå bli en bra dag. En bra lektion med min 3:a i svenska där vi just nu kombinerar studieteknik och språkhistoria. Efter det hade jag ett samtal med de två elever jag ska handleda i deras gymnasiearbete, det kan bli riktigt bra det här!

Apple_Bloom_hopping

Jag har förmånen att ha en musiktvå i engelska. Det är en härlig grupp med mycket energi och idéer. Och nu ska vi jobba med, wait for it – MUSIKALER! Om jag är lycklig över det? Gissa.

Så idag har vi pratat om hur de vill jobba och sånt där mer praktiskt. Och så har vi tittat på några klipp såklart. Vi inledde med legenden Gene Kelly med ”Singin’ In the Rain” följt av härliga ”It’s a Hard Knock Life” från musikalen Annie. Där bör man för övrigt notera alla de akrobatiska moment som utförs, fantastiskt! Mest jubel och lust att dansa med lockade dock klippet nedan fram.

Det här ska bli så fantastiskt roligt! :)

På fredag förmiddag har jag en musiketta i engelska och något av en tradition har utvecklats sig i den gruppen. Det är nämligen så att varje gång jag säger ”friday” börjar någon i klassen sjunga ”It’s Friday, Friday. Gotta get down on Friday”. Idag tänke jag förekomma dem lite. Jag tänkte spela den under tiden de gick in i klassrummet men jag fick ett telefonsamtal och hann inte vara så tidig i klassrummet. Så när hela klassen var samlad började jag prata lite smått och körde sen igång låten. Det förlösande i när en hel klass börjar skratta, så fint! Det blev verkligen en väldigt bra start på fredagen.

Och här är den, om någon av er vill lyssna på den:

PS. Nästan allt blir bättre i GLEE-version. (I alla fall enligt en Gleek som jag)

Idag har Edwin varit med mig på jobbet. Då förskolan hade stängt för planering och det inte passade alls för M att ha med honom så fick han följa med mig. Det har varit intensivt men gått riktigt bra. Över förväntan verkligen. Jag var helt förberedd på en hemsk dag men Edwin har varit så duktig. Visst har det krupit i benen på honom ibland men jag har försökt hålla honom sysselsatt. Jag laddade med pennor, papper, sax, tejp, iPad (som inte användes alls, otroligt nog), kubpussel och lite smått och gott. Edwin insåg även det roliga med en whiteboard, de underhöll honom länge. Lyckligtvis har mina elever haft ganska självgående arbetsuppgifter att jobba med, fast det var ändå inga bekymmer att ha gemensamma diskussioner och korta genomgångar.

Men gissa om jag var trött när jobbdagen var slut. Då besökte vi skolans museum där det finns mängder av uppstoppade djur, väldigt spännande tyckte Edwin. Och efter det spenderade vi även en lång stund på lekplatsen, det behövdes nog för att springa av lite enerigi. Jag tror Edwin har haft en bra dag, han tyckte det var roligt att vara på mitt jobb men att lektionerna var lite mindre roliga. ”Tycker du det är roligt att ha lektioner mamma?” frågade han. Och ja, det tycker jag ju. Det är därför jag blivit lärare.

Nu har lillemannen somnat sen några timmar och jag har hunnit landa lite. Det har blivit dags att krypa ner i sängen och läsa några sidor innan jag somnar. Imorgon är det fredag, godnatt!

Så här ser utsikten ut när jag sitter vid mitt skrivbord. När jag sitter kvar länge på kvällarna och det mörknar får jag ibland för mig att jag, om jag tittar noga, ska få syn på ett ansikte i något av alla fönster. Att någon står och tittar på mig. Någon inte levande. Det sägs ju att det spökar på den här skolan och jag är både lättskrämd och mörkrädd. Och väldigt fascinerad av spökhistorier. Det är väl en bra ekvation?!

Bilden kommer från min instagram och där heter jag, oväntat nog, dreaminpink om ni vill följa mig.

Det är mycket som snurrar, mycket på jobbet och jag är ganska stressad. Men därför vill jag försöka fokusera på det positiva och fina. Så här kommer en liten lista med saker som gör mig glad just nu:

  1. Att Edwin trivs så bra på sin nya förskola.
  2. Säsongspremiären av GLEE.
  3. Min ena tvåa i engelska läser klassiker av tre kvinnliga författare. (Jane Austen, Charlotte Brontë, Emily Brontë.)
  4. Att ovanstående för mig innebär möjligheten att läsa ett helt gäng fina böcker.
  5. Bokmässan och Göteborgsvistelse närmar sig.
  6. Att mamma kommer till Göteborg under bokmässehelgen.
  7. So You Think You Can Dance
  8. Jag har en hel handfull fina nya kollegor.
  9. Nästa vecka Imorgon ska jag äta lunch med min fina vän och tidigare kollega B.
  10. Era fina kommentarer.

Och så det här klippet från GLEE. Jag vill verkligen prova den där mugg-grejen, men det känns som att det är svårare än det ser ut. Att bara komma på koreografin för det! Helt fantastiskt. Och så blir jag sugen på att hoppa hopprep. Och så gör det mig alldeles varm i hjärtat. Ungefär vad jag behöver nu när höstmörkret börjar krypa närmre. Glädje och kärlek.

När man inte alls vill jobba utan hellre vill läsa en bok. När man har en hel del fix inför lektioner som måste göras. När man ställer lite för höga krav på sig själv. När man upptäcker att Kanal 9 visar Pretty Woman ikväll kl. 21.00. Då är det tur att favoritchokladen finns. Väldigt mycket tur.

Så nu jobbar jag ihärdigt med hjälp av chokladen och så kanske jag hinner titta på Pretty Woman sen. Ni som inte har lektioner att fixa inför kan ju bänka er klockan 21 då, med lite choklad kanske? Trevlig kväll!

Det är jag just nu. Jag jobbar, 8-17, och så lite fler timmar uppe på det. Sen sover jag. Jag försöker läsa lite men vet inte när jag ska hinna skriva om det jag läst. Världens tråkigaste person, japp.

Imorgon ska Edwin på förskolan igen efter att ha varit hemma hela veckan. Han och jag var hemma i måndags då han var ganska hängig. Tisdag, onsdag och idag, torsdag, har han varit hemma med mina föräldrar som varit här några dagar. De har haft fina dagar med svampplockning och glassätande (minst en varje dag?). Jag är väldigt tacksam och glad att mina fina föräldrar varit här och att Edwin haft så roligt med dem. Jag är också tacksam för mammas goda mat. Kötbullar i sås, precis som mormor gjorde dem. Det är inte dumt det.

Igår började eleverna och nu börjar skolan kännas levande igen. En skola utan elever är tom, tyst och nästan spöklik ibland. På tal om spöken så ska det tydligen finnas några stycken på min nya skola. Jag tror dock de håller till i huvudbyggnaden som stått i snart hundra år. Förhoppnings behöver jag inte träffa på något och som tur är sitter jag i en av de något yngre byggnaderna.

I år, fjärde året i rad, är jag mentor för en årskurs 1 och det känns väldigt bra. Delvis för att jag är ny på programmet. Jag hoppas dock att jag får möjlighet att följa den här klassen en bit upp. Eleverna är fina och de verkar vara härliga ungdomar! Jag har idag haft möjlighet att prata en längre stund med tolv av mina fjorton mentorselever och jag ser fram emot att lära känna dem ordentligt. Jag tycker redan mycket om dem!

Idag har varit en lite lustig dag också. Jag har sett tre elever som på olika sätt påmint mig om andra personer/figurer. Och det har verkligen varit en direkt bild som studsat fram i huvudet när jag sett de här eleverna. Den först är en av mina mentorselever som påminner mig om Emma Watson eller kanske mer Emma Watson som Hermione. Sen mötte jag en kille som såg ut som en yngre, inte så ondskefull, Bowler Hat Guy från Familjen Robinson. Det tyckte jag var absolut fantastiskt och jag ville nästan be att få ta en bild på honom. Den sista jag såg var en kopia av Anne Hathaway. Lite lustigt var det allt.