Okej, jag ska erkänna något som en del av er säkerligen inte kan förstå eller relatera till. Och kanske är det lite knasigt egentligen.

Jag saknar mina böcker.

Bland det första vi packade ner när vi började packa inför flytten var innehållet i bokhyllorna, dvs. böcker och filmer. Filmerna bryr jag mig inte om alls men böckerna. Böckerna! Och egentligen är det först nu jag inser det, efter att ha haft dem nerpackade i ett flertal veckor nu.

Så vad gör jag istället då? För jag hinner ju inte läsa särskilt mycket… Jodå, jag lånar bok efter bok efter bok på biblioteket. Och så ligger de där i en hög och jag kan känna mig lugn i vetskapen om att jag minsann har något att läsa, om jag skulle hinna vill säga.

Någon som känner igen sig?

abibliophobia

Bild: Toronto Public Library

Hej!

Det är märkligt hur dagarna bara passerar och helt plötsligt har det gått flera veckor, rent av månader. Borta, poff! Jag tittar på min lilla lilla tjej som plötsligt blivit så stor. Hon kryper, reser sig upp och är så mycket med. För åtta månader föddes hon och samtidigt som det känns som igår känns det som att hon alltid varit en del av vår familj.

Våra dagar är ganska inrutade just nu. Lämna Edwin på förskolan, promenad runt sjön, hem och äta gröt, leka och mysa lite, äta lunch och så sova igen. Antingen sover hon i vagnen och då går jag en sväng på stan eller går ännu en promenad. Ibland sover hon hemma och då plockar jag lite eller passar på att vila, tittar på ett avsnitt av någon tv-serie eller så. Sen hämtar vi Edwin och så är det lite mer lek, fix inför middagen och så är kvällscirkusen igång.

Förutom det så förbereder vi flytten som kommer allt närmre nu. 43 dagar kvar idag. Och vi har så mycket kvar att göra. Adressändring, undersöka elleverantörer och bredbandsleverantörer och vad mer? Ja, listan är lång.

Jag läser inte särskilt mycket just nu, det blir något kapitel då och då. Jag orkar inte. Istället bläddrar jag i inredningstidningar och surfar på Pinterest. Det är många inredningsdetaljer som snurrar just nu. Tapeter och väggfärger och möbler och…

Förlåt, bara massa babbel. Men jag saknar att skriva. Jag saknar bloggen. Men livet fortsätter ändå.

När en är lite så där trött och stressad egentligen utan anledning. Men Edwin ber att en ska läsa lite. Då läser en. Och sen följer en med in till sängen, kramas och pratar en stund. Och finaste älskade ungen kramar hårt hårt och viskar ”Jag älskar dig mamma”. Och kärleken är så stark så att hjärtat nästan sprängs.

Det är med glädje jag säger hej då till februari. Husköp, lägenhetsförsäljning med allt vad det innebär, sportlov och en del sjukdomsperioder har präglat månaden. Det har varit en intensiv månad som också varit fylld med glädje och fina stunder.

2014-03-01 16.54.09

Men nu känns det skönt att mars är här. Lite mer vår, hopp om värme och spirande knoppar. Och vi börjar med bara massa mys. Idag har vi en lugn morgon i sällskap med alla Vasaloppsåkare på tv:n. Jag drömmer om sänghimlar och funderar på hur barnens rum ska inredas när vi väl flyttar. Och så läser jag några sidor, dricker lite te och bara njuter. Det är en sån dag idag.

Jag minns så väl första gången jag klev över tröskeln till den lägenhet där vi nu bott i snart 8 år. Det var den tredje juli 2006. Jag minns att jag kramade Mattias hand lite extra och hur vi bara nickade mot varandra. Takhöjden, de djupa fönsternischerna, storleken, planlösningen. Allt kändes perfekt. Och så var den vår, 1½ månad senare flyttade vi in.

02

Sen blev det en ombildningsprocess och vi fick möjlighet att köpa loss lägenheten. Nu är det dock dags att gå vidare. Vi har lagt ner mycket kärlek på lägenheten där köket känns som pricken över i. Men med två barn och en längtan efter en egen trädgård och mer yta så har det blivit dags att sälja.

Jag hoppas att någon annan nu ska känna den kärlek till lägenhet som vi gjorde, och fortfarande gör. Att någon ska krama sin partners hand lite extra och bli alldeles alldeles förälskad. Så där som vi blev den där vackra julidagen.

collage

Alla bilder kommer från Skandiamäklarna och här kan ni se mer av vår lägenhet.

Jag sitter i sängen med datorn i knät. Läser bloggar och funderar över lite ditt och datt. Runt omkring mig sover min familj. Maken vänder sig bort från min tända lampa, Astrid suckar lite i sömnen och Edwin sparkar av sig täcket. Min fina fina familj.

Det finns ett lugn i att vara vaken när alla andra sover. På något sätt har jag lättare att samla tankarna och hitta orden inuti mig. Innan barnen, när jag pluggade, fick jag det mesta gjort sent sent på natten. Jag tycker om mörkret, stillheten, tystnaden. Men det kan också vara obehagligt, det är lätt att fastna i tankebanor som inte alltid är positiva.

Därför ska jag nu stänga av och krypa ner bredvid min fina man. God natt fina ni!

På tisdag träffas min bokcirkel och då ska vi prata om Sofia Nordins Gå sönder, gå hel. Jag läste ut den igår och ett längre inlägg om den kommer men jag måste bara… Den var som ett knytnävesslag rakt i magen. När jag läst färdigt kunde jag inte sova, istället satt jag med handen på min bebis huvud länge länge och bara tittade på henne. Fy sjutton vilken bok. Men så bra. Usch.

Det här är så mycket svårare än en kan tänka sig! En bok jag tycker ni kan hoppa över att läsa… Okej, efter lite funderande och efter att ha gått tillbaka lite i min läsning så vill jag o-tipsa om Exodus av Julie Bertagna. Den gillade jag inte alls.

Alltså, det skulle ju inte gå. Jag älskar musik men att spela eller sjunga är inte min grej. Om vi nu ska ta hänsyn till det här fiktiva pistolhotet så säger jag… Nej, jag vet inte. Jag kommer inte på något alls.

Okej, Florence and the Machine får det bli.

2014-01-26 08.57.16

Helgfrukost med nybakade scones och gott te i lugn och ro. Som idag faktiskt.