Igår satt jag och jobbade hela kvällen. Inom ramen för språkriktighet i svenskan planerar jag att repetera lite grammatik och skrivregler med mina ettor. Så nu tänkte jag försöka mig på att flippa klassrummet och pysslar därför med en film om just grammatik och skrivregler. Jag vill också förbereda dem lite inför tvåans gigantiska grammatikmoment…

Alltså, grammatiken har ju aldrig varit min grej. Jag går så mycket mer på känsla om vad som är rätt och fel att regler, namn och dylikt inte riktigt velat fastna. Men ju mer jag läser och undersöker, desto mer spännande tycker jag att det är. Men inte roligt, inte än i alla fall.

Idag har jag kommit lite längre men nu orkar jag inte mer. Istället funderar jag på julkappar (vad ger man en snart 7-åring utan specialintressen?) och surfar runt på Pinterest. Jag älskar Pinterest. Och Etsy.

Just nu är det mest sovrum och kontor som jag pinnar bilder på. Vårt sovrum ska, förhoppningsvis ganska snart, få sig en liten makeover och så håller jag på att fixa med mitt hemmakontor/pysselhörna. Men barnrum finns också högt på listan då Astrids rum snart ska göras i ordning. M måste bara bygga luftspalter på vinden först så att vi kan tilläggsisolera. Tråkigt! Men viktigt. Loppan sover ju ändå hos oss än. Det är väl mest jag som vill kunna få upp hennes saker och fixa ett mysigt rum, hon vet ju just nu inget annat.

pinkpeach

Bild: via PInterest

Jag inser att jag just nu tycks fastna för bilder med mycket grått och pudriga rosa nyanser. Kanske är det lite däråt jag går efter att tidigare ha haft cerise och tuggummirosa som favoriter. Men samtidigt tycker jag ju fortfarande att starka färger är så fint! Edwins superhjälterum har i alla fall många starka färger med särskilt fokus på rött, hans favoritfärg.

Nu, inspirerad av bilden ovan, ska jag gå och lägga mig. God natt. ♥

 

PS. Notera att rubriken ej lyder Grammatik- och sovrumsdrömmar, då hade den betytt något annat.

 

Alltså den där förlamande tröttheten runt 20-tiden. Då vill jag bara lägga mig och sova och sova och sova. Särskilt när jag vet att jag har saker kvar att göra. Läsa elevuppgifter, planera, lägga stora barnet, kanske röja och plocka lite, duscha. Sånt där ni vet.

tired

Jag skulle åka till Göteborg på fredag eftermiddag, bo på hotell, träffa syrran och gå på bokmässan lördag och söndag. Men natt till fredag sov Astrid katastrofalt dåligt och hade feber. Det märktes under fredagen att hon inte mådde bra, hon hade feber i perioder och mest gnällde och skrek. Hon ville inte ha varken välling eller napp. På förmiddagen upptäckte jag också att hon hade prickar på insidan av låren.

Trots allt det här så packade jag min väska, skrev ut mina tågbiljetter och förberedde mig på att åka. Även om jag någonstans visste att jag inte skulle kunna åka. Vi fick en läkartid, hen sa blöjeksem kanske på grund av febern. Inga raka svar; får man det någonsin? Tvätta med tvål och smörj med zinksalva. Väl hemma försökte vi få en uppenbart trött loppa att sova utan att lyckas. Då fick jag inse att jag behövde stanna hemma. Att jag inte skulle kunna åka till Göteborg. Och det gjorde lite ont. Men det fanns inte en chans att jag skulle kunna åka ifrån Astrid när hon var sjuk och med så luddiga symptom.

Det jag är mest ledsen över att ha missat är chansen att lyssna på Carol Rifka Brunt och Siri Hustvedt. Men även att få min kopia av Nyckeln signerad. Och så bara att gå runt bland alla böcker och alla bokälskare. Det brukar alltid finnas så många intressanta samtal att lyssna på och ta del av. Som tur är fixade finaste lillasyster en signerad kopia av Siri Hustvedts nya bok Den lysande världen åt mig. En liten del av mässan kommer finnas hos mig.

Men, nu är mässan över för i år och jag måste sluta gräma mig. Astrid är piggare och det är ju huvudsaken. Nästa år är Ungern fokusland så nu är det dags att se om det finns några ungerska författare som kan passa mig. Och nästa år siktar jag på fyra dagar på mässan.

Igår fyllde vår lilla underbara Astrid ett år. Det känns som att hon alltid funnits hos oss. Samtidigt som det känns som igår vi satt vid frukostbordet och jag började känna en svagt molande värk i magen. Men ett år har gått och här är några (eller okej, många) bilder från vårt första år med loppan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I över två månader, kanske är det tre till och med, så har allt mitt pyssel varit nerpackat i kartonger. Ni vet, papper, mallar, washitejp, band, stämplar, stansar och så vidare. Det är ju inte direkt så att jag ständigt pysslar men jag tycker om tryggheten i att veta var jag har mina saker och att lätt komma åt dem om suget sätter in.

Och mitt instagramflöde fylls av pyssel. Vet ni hur många duktiga diy:are det finns på instagram? Jag vet inte varifrån de får vare sig tid eller energi, men många är fantastiska. De ger mig också lite prestationsångest…

Nåja, nu vill jag ha fram mitt pyssel. Jag vill få i ordning min kontors/pysselhörna snarast! Under tiden inspireras jag av Kreativa Karin, Studio DIY och Handmade Charlotte samtidigt som jag plockar i saker i kundkorgar hos både Panduro och Make and Create.

Det kan bli farligt dyrt det här att ha pysslet i lådor…

Vissa dagar börjar så illa så att en helst vill gå och lägga sig tillbaka, eller spola fram till dagen efter. Men sen kan faktiskt dagen ändå bli ganska bra. Så var det för mig idag.

Jag vaknade lite för sent för att hinna med det tåg jag egentligen vill hinna med. Väl upp i badrummet behövde jag hämta en flaska som Astrid slängt ner under skötbordet. Det är på väg upp det händer. Jag reser mig upp, snabbt som vanligt och dunkar i huvudet i den öppna badrumsskåpsdörren. Som om det inte vore nog så slår jag i näsan, hårt, i skötbordet när jag reagerar på smällen i huvudet.

really

Där trillar jag ihop i en hög på badrumsgolvet och det enda jag kan tänka på är huruvida jag bröt näsan eller inte. Nåja, dramatisk kan jag ju vara men det var egentligen inte så illa. Jag blödde inte ens näsblod. Men det gör ont att slå i näsan, den är fortfarande öm men som tur är inte alls svullen. För jag behöver inte en större näsa, så är det bara.

Då ville jag bara gå och lägga mig igen. Men som tur är tog jag tag i dagen, efter att ha suttit flämtande på badrumsgolvet i några minuter. Och det visade sig ändå bli en bra dag. En bra lektion med min 3:a i svenska där vi just nu kombinerar studieteknik och språkhistoria. Efter det hade jag ett samtal med de två elever jag ska handleda i deras gymnasiearbete, det kan bli riktigt bra det här!

Apple_Bloom_hopping

butfirstletmetakeaselfie

Det finns så många ord som vill ut. Jag vet inte var jag ska börja, det var en evighet sen jag tog mig tid att skriva. Men nu kanske bloggen kan få vakna till liv igen. Det finns inlägg inplanerade, några om böcker jag läst, några om inredning och så lite annat smått och gott. Jag hoppas du fortfarande vill hänga med!

 

Okej, jag ska erkänna något som en del av er säkerligen inte kan förstå eller relatera till. Och kanske är det lite knasigt egentligen.

Jag saknar mina böcker.

Bland det första vi packade ner när vi började packa inför flytten var innehållet i bokhyllorna, dvs. böcker och filmer. Filmerna bryr jag mig inte om alls men böckerna. Böckerna! Och egentligen är det först nu jag inser det, efter att ha haft dem nerpackade i ett flertal veckor nu.

Så vad gör jag istället då? För jag hinner ju inte läsa särskilt mycket… Jodå, jag lånar bok efter bok efter bok på biblioteket. Och så ligger de där i en hög och jag kan känna mig lugn i vetskapen om att jag minsann har något att läsa, om jag skulle hinna vill säga.

Någon som känner igen sig?

abibliophobia

Bild: Toronto Public Library

Hej!

Det är märkligt hur dagarna bara passerar och helt plötsligt har det gått flera veckor, rent av månader. Borta, poff! Jag tittar på min lilla lilla tjej som plötsligt blivit så stor. Hon kryper, reser sig upp och är så mycket med. För åtta månader föddes hon och samtidigt som det känns som igår känns det som att hon alltid varit en del av vår familj.

Våra dagar är ganska inrutade just nu. Lämna Edwin på förskolan, promenad runt sjön, hem och äta gröt, leka och mysa lite, äta lunch och så sova igen. Antingen sover hon i vagnen och då går jag en sväng på stan eller går ännu en promenad. Ibland sover hon hemma och då plockar jag lite eller passar på att vila, tittar på ett avsnitt av någon tv-serie eller så. Sen hämtar vi Edwin och så är det lite mer lek, fix inför middagen och så är kvällscirkusen igång.

Förutom det så förbereder vi flytten som kommer allt närmre nu. 43 dagar kvar idag. Och vi har så mycket kvar att göra. Adressändring, undersöka elleverantörer och bredbandsleverantörer och vad mer? Ja, listan är lång.

Jag läser inte särskilt mycket just nu, det blir något kapitel då och då. Jag orkar inte. Istället bläddrar jag i inredningstidningar och surfar på Pinterest. Det är många inredningsdetaljer som snurrar just nu. Tapeter och väggfärger och möbler och…

Förlåt, bara massa babbel. Men jag saknar att skriva. Jag saknar bloggen. Men livet fortsätter ändå.

När en är lite så där trött och stressad egentligen utan anledning. Men Edwin ber att en ska läsa lite. Då läser en. Och sen följer en med in till sängen, kramas och pratar en stund. Och finaste älskade ungen kramar hårt hårt och viskar ”Jag älskar dig mamma”. Och kärleken är så stark så att hjärtat nästan sprängs.