Våren har varit tung. Många besvärliga elevärenden, både som mentor och som undervisande lärare, tär på psyket. Jag, som är en tänkare, kan inte släppa funderingarna på mina elever, min undervisning och alla kringuppgifter. Knappt en sekund blir över.
Men. Under den här långhelgen har jag verkligen hittat tillbaka litegrann till mig själv. Skolan har knappt ägnats en minut av min dyrbara tid. Okej, det var en underdrift men jag har verkligen försökt tänka bort skolan. Istället har jag spenderat tid med mamma, pappa, Edwin, Mattias och svärföräldrarna samt svägerska med familj. Vi har varit på bröllop och jag är ju glad i att få piffa till mig lite extra någon gång då och då. Ny, ljuvligt skir, blommig klänning inhandlades och jag fick chansen att ha mina fina rosa (cerise) ”bröllopsskor” (jag hade dem på mitt och Mattias bröllop förra sommaren).
Men det som nog mest bidragit till att jag någorlunda känner mig som mig igen är att jag hunnit läsa. MASSVIS! Jag har faktiskt läst ut en påbörjad bok samt plöjt (nästan bokstavligen) två andra.
Den första boken var månadens bokcirkelbok, Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf. Och jag gillar den mycket! Den är för mig en fantastisk skildring av galenskap, den beskriver fint en människas försvarsmekanismer och tar upp motiv som depression, skuld och förhållandet mellan barn och förälder. Jag trodde jag läst den innan, men nu är jag inte så säker. Dock vet jag att jag sett en filmatisering av den för länge länge sedan. För mig är Lagerlöf hemma, det är nog mitt värmländska hjärta som slår lite extra fort. Och Kejsarn av Portugallien finns där alldeles i närheten.
Den andra bok jag gav mig på (och den enda andra bok jag hade med mig upp till Värmland) var Amanda Hellbergs debutroman Styggelsen. Jag har följt Amandas blogg ett tag nu och har varit sugen på att läsa hennes böcker men bara inte hunnit. I helgen hann jag. Styggelsen är en skräckroman står det på omslaget, och nog sätter den skräck i mig. Men jag blir samtidigt fascinerad och jag lockas ju av det okända även om det skrämmer mig fruktansvärt också. Styggelsen består av två historier som vävs samman och läsaren vet hela tiden mer än den ena huvudpersonen, Maja Grå. Den först historien utspelar sig på 1940-talet i en värld av falska medier, seanser och kringresande sällskap. Den andra historien utspelar sig i nutid och Majas syner och drömmar leder till att en orolig själ kan komma till ro. Det är otäckt, intressant, vämjeligt och härligt kittlande!
Nu var det ju så att jag läste ut Styggelsen redan tidigt på söndagsförmiddagen. Och uppmärksamma läsare noterade redan tidigare att jag inte hade någon mer bok med mig. I svärföräldrarnas stuga erbjöds bl.a. några deckare som en Läckberg och en Jungstedt, och där fanns också klassiska Marianne Fredriksson. Men nej, det var inte vad jag ville ha. Amanda Hellbergs debut hade gjort ett alltför bestående intryck. Jag ville ha hennes senaste. Och fann någonting bra. Jag köpte Döden på en blek häst som e-bok. Omedelbar leverans och läsning på iPhonen. Det går inte att jämföra med en vanlig bok men det var verkligen räddningen för mig.
Döden på en blek häst börjar där Styggelsen slutar, på ett ungefär i alla fall. Maja Grå åker till England, Brighton och Oxford, för att läsa en konstkurs. I Brighton hamnar hon för att hennes mamma, som försvann när Maja var liten, mördats där. Spökerierna fortsätter och Maja står inför fler mystiska dödsfall än bara mammans. Precis som med Styggelsen så blir jag livrädd men kan inte sluta läsa, det är alldeles för spännande! Jag ser verkligen fram emot mer av Hellberg!
(Inte blev det lättare att läsa när min svåger C helt ovetandes om vad jag läser börjar berätta om en kollega i ett annat band (C spelar i ett dansband) ser döda människor,spöken. Tydligen lite överallt men allt som oftast på äldre ställen där de har spelningar. På en förfest till ett stort årligt musikjippo hade han sett en flicka klädd som tjänstehjon stå och iaktta en mycket känd svensk sångerska. Huvudet rördes upp och ner, upp och ner, som om hon funderade på vad sångerska egentligen hade på sig… Och nu när jag skriver detta kryper det i mig och jag kommer inte våga gå ner i källaren för att hämta tvätten, det får M göra…)
Jag längtar verkligen efter att läsa mer nu, det känns som att jag är i ett stim! Jag tror att Cirkeln blir nästa läsning. :)
