Jag älskar att läsa tillsammans med Edwin. Helst kapitelböcker och han börjar mer och mer se tjusningen i det också. Böcker och läsning har han alltid älskat, till min stora glädje. Oftast läser vi på kvällen, innan sängdags, men ibland hinner vi läsa lite på dagen också.

tamtiggarpojkenDet är inte alltid lätt att hitta bra böcker som har en lagom nivå. Men med Jo Salmsons serie om Tam drog vi definitivt en vinstlott. Kanske är de egentligen tänkta till lite större barn men för oss fungerar de bra. Lite grann kan det nog vara så att jag (och Edwin?) tröttnat på LasseMaja-böckerna. De återkommer vi säkert till så småningom.

Serien om drakriddarna handlar om tiggarpojken Tam som trånande spanar efter stadens åtta drakar. Drakriddare blir bara adelsmän (eller kvinnor) och Tam kan bara drömma om att en dag få flyga på en drakes rygg. Han kan alla deras namn och kännetecken men närmre än att titta på dem kommer han inte. Tills han en dag börjar höra en röst i huvudet, någon letar efter honom.

Det finns sex böcker i serien om Tam, vi läste ut den fjärde igår. Det som är roligt med de här böckerna är att de är spännande för både mig och Edwin. Om Edwin skulle säga till mig att han inte längre ville läsa om Tam så skulle jag ändå läsa dem. De är välskrivna, har ett bra personregister och en fantasifullt spännande handling. En del saker måste man prata lite extra om och det finns en del svåra ord som man måste förklara. Som adelsman till exempel, eller länsstol. Och det här att Tam är ensam, att ingen tar hand om honom.

Jag vet inte riktigt var vi ska fortsätta när vi läst färdigt om Tam. Kanske tar vi oss an Narnia, eller någon annan av Jo Salmsons serier. Harry Potter får vänta, även om Edwin gärna vill läsa dem och frågar flera gånger i veckan när vi kan läsa dem. Har ni andra tips på bra serier för barn så lämna en kommentar!

Följande titlar finns i serien om drakriddarna:

Tam tiggarpojken
Tams svåra prov
Jakten på Tam
Tam i drakarnas stad
Tam och drakupproret
Tam och nydraken

 

Bild: Bonnier Carlsen Förlag

 

Vissa dagar börjar så illa så att en helst vill gå och lägga sig tillbaka, eller spola fram till dagen efter. Men sen kan faktiskt dagen ändå bli ganska bra. Så var det för mig idag.

Jag vaknade lite för sent för att hinna med det tåg jag egentligen vill hinna med. Väl upp i badrummet behövde jag hämta en flaska som Astrid slängt ner under skötbordet. Det är på väg upp det händer. Jag reser mig upp, snabbt som vanligt och dunkar i huvudet i den öppna badrumsskåpsdörren. Som om det inte vore nog så slår jag i näsan, hårt, i skötbordet när jag reagerar på smällen i huvudet.

really

Där trillar jag ihop i en hög på badrumsgolvet och det enda jag kan tänka på är huruvida jag bröt näsan eller inte. Nåja, dramatisk kan jag ju vara men det var egentligen inte så illa. Jag blödde inte ens näsblod. Men det gör ont att slå i näsan, den är fortfarande öm men som tur är inte alls svullen. För jag behöver inte en större näsa, så är det bara.

Då ville jag bara gå och lägga mig igen. Men som tur är tog jag tag i dagen, efter att ha suttit flämtande på badrumsgolvet i några minuter. Och det visade sig ändå bli en bra dag. En bra lektion med min 3:a i svenska där vi just nu kombinerar studieteknik och språkhistoria. Efter det hade jag ett samtal med de två elever jag ska handleda i deras gymnasiearbete, det kan bli riktigt bra det här!

Apple_Bloom_hopping

theendofeverythingLizzie och Evie är tretton år och de har alltid varit bästisar. När de var yngre, innan Lizzie blev längre än Evie, var de oerhört lika, nästan som tvillingar. Jag och min skugga. Men nu känns det som att de inte längre delar allt, som att Evie håller saker hemliga för Lizzie. Och så en dag försvinner Evie.

Megan Abbott är en fantastisk författare som skriver brutalt och naket om tonårsflickors liv. Det är en blandning av oskuldsfullhet och att vara på gränsen till vuxenlivet. Balansgången som är så svår och den tråd de balanserar på så tunn. Föräldrarna är närvarande till viss del men mycket av vad de här flickorna upplever får det att knyta sig i magen på mig och oroa mig för min egen dotter.

Central i boken, The End of Everything, är även Evies pappa, Mr. Verver, och hennes storasyster, Dusty. Relationen mellan dem är viktigt för berättelsen och Dusty beskrivs nästan som en gudinna i Lizzies ögon. Hon är delvis en ganska opålitlig berättare, Lizzie, men det ger också ett djup till berättelsen.

Det är beskrivningen av Evies försvinnande genom en trettonårings ögon, en trettonåring som över allt annat vill få sin bästis tillbaka. Men hon vill också veta sanningen om försvinnandet. Lizzie gör allt hon kan för att polisen ska hitta Evie och hon minns små saker som för sökandet framåt. Kanske var det så att Evie lämnade efter sig små korn av ledtrådar hos Lizzie, utan att någon av dem var medveten om det?

Jag tycker mycket om den här boken, jag tycker om dess svärta. Berättelsen fängslar och trots att det finns mängder av böcker om barns försvinnanden så känns den ny på något sätt. Dels är det berättarperspektivet och sen att bokens fokus är på relationerna ur Lizzies synvinkel. Boken har ett bra driv och även om vissa saker går att förutse så överraskar den också.

4

Tidigare har jag läst och skrivit om Dare Me av Megan Abbott här.

butfirstletmetakeaselfie

Det finns så många ord som vill ut. Jag vet inte var jag ska börja, det var en evighet sen jag tog mig tid att skriva. Men nu kanske bloggen kan få vakna till liv igen. Det finns inlägg inplanerade, några om böcker jag läst, några om inredning och så lite annat smått och gott. Jag hoppas du fortfarande vill hänga med!

 

Okej, jag ska erkänna något som en del av er säkerligen inte kan förstå eller relatera till. Och kanske är det lite knasigt egentligen.

Jag saknar mina böcker.

Bland det första vi packade ner när vi började packa inför flytten var innehållet i bokhyllorna, dvs. böcker och filmer. Filmerna bryr jag mig inte om alls men böckerna. Böckerna! Och egentligen är det först nu jag inser det, efter att ha haft dem nerpackade i ett flertal veckor nu.

Så vad gör jag istället då? För jag hinner ju inte läsa särskilt mycket… Jodå, jag lånar bok efter bok efter bok på biblioteket. Och så ligger de där i en hög och jag kan känna mig lugn i vetskapen om att jag minsann har något att läsa, om jag skulle hinna vill säga.

Någon som känner igen sig?

abibliophobia

Bild: Toronto Public Library

Hej!

Det är märkligt hur dagarna bara passerar och helt plötsligt har det gått flera veckor, rent av månader. Borta, poff! Jag tittar på min lilla lilla tjej som plötsligt blivit så stor. Hon kryper, reser sig upp och är så mycket med. För åtta månader föddes hon och samtidigt som det känns som igår känns det som att hon alltid varit en del av vår familj.

Våra dagar är ganska inrutade just nu. Lämna Edwin på förskolan, promenad runt sjön, hem och äta gröt, leka och mysa lite, äta lunch och så sova igen. Antingen sover hon i vagnen och då går jag en sväng på stan eller går ännu en promenad. Ibland sover hon hemma och då plockar jag lite eller passar på att vila, tittar på ett avsnitt av någon tv-serie eller så. Sen hämtar vi Edwin och så är det lite mer lek, fix inför middagen och så är kvällscirkusen igång.

Förutom det så förbereder vi flytten som kommer allt närmre nu. 43 dagar kvar idag. Och vi har så mycket kvar att göra. Adressändring, undersöka elleverantörer och bredbandsleverantörer och vad mer? Ja, listan är lång.

Jag läser inte särskilt mycket just nu, det blir något kapitel då och då. Jag orkar inte. Istället bläddrar jag i inredningstidningar och surfar på Pinterest. Det är många inredningsdetaljer som snurrar just nu. Tapeter och väggfärger och möbler och…

Förlåt, bara massa babbel. Men jag saknar att skriva. Jag saknar bloggen. Men livet fortsätter ändå.

När en är lite så där trött och stressad egentligen utan anledning. Men Edwin ber att en ska läsa lite. Då läser en. Och sen följer en med in till sängen, kramas och pratar en stund. Och finaste älskade ungen kramar hårt hårt och viskar ”Jag älskar dig mamma”. Och kärleken är så stark så att hjärtat nästan sprängs.

Det är med glädje jag säger hej då till februari. Husköp, lägenhetsförsäljning med allt vad det innebär, sportlov och en del sjukdomsperioder har präglat månaden. Det har varit en intensiv månad som också varit fylld med glädje och fina stunder.

2014-03-01 16.54.09

Men nu känns det skönt att mars är här. Lite mer vår, hopp om värme och spirande knoppar. Och vi börjar med bara massa mys. Idag har vi en lugn morgon i sällskap med alla Vasaloppsåkare på tv:n. Jag drömmer om sänghimlar och funderar på hur barnens rum ska inredas när vi väl flyttar. Och så läser jag några sidor, dricker lite te och bara njuter. Det är en sån dag idag.

Månadens bokcirkelbokSofia Nordin har skrivit en bok som slår som ett knytnävesslag rakt i magen. Det är en bok som gör fysiskt ont i mig. Det är galenskap, det är yta och det är barn. Barn som far illa. Något som är svårt för mig som mamma att läsa om.

I Gå sönder, gå hel löper två berättelser parallellt. Lena stjäl sin tvillingsyster Frejas lilla dotter och lever sedan ett liv som hemlös tillsammans med barnet. Barnet som inte är hennes men som hon ändå tycker sig ha rätt till. Och så har vi Anna som lever ett typiskt Svenssonliv med man och två barn. Ett kanske lite för typiskt Svenssonliv. Lena och Anna är samma person, i olika delar av livet, det står klart redan tidigt. På flykt från minnen, på flykt från det som plågar, på flykt från sig själv.

Jag tycker mycket om den här boken men jag har svårt att skriva om den. Den ligger kvar på ett obehagligt sätt under skinnet, den lämnar kvar något djupt nere i maggropen. Det är en välskriven berättelse, en otäck sådan. Läs den.

4

tematrioVeckans tematrio hos Lyran ska ha anknytning till HBTQ på något sätt och uppmaningen lyder: Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema! Här är mina tre:

  • Will Grayson, Will Grayson av John Green och David Levithan handlar om två killar med samma namn. Den ena av dem är homosexuell och den andra har en bästa vän, Tiny Cooper, som är en underbar (homosexuell) karaktär. Det jag gillar med den här boken (och flera andra böcker av både Green och Levithan) är att  den sexuella läggningen inte är någon stor grej. Den bara är, precis som det borde vara.
  • Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell känns given på den här listan. Och det påminner mig om att jag fortfarande inte läst del 2 och 3. (Okej, jag är en dålig bokbloggare, jag vet.)
  • Tell the Wolves I’m Home av Carol Rifka Brunt är lite som en amerikansk variant av Gardells berättelse, aids och 80-tal. Men det är även en coming of age-bok där June förlorar sin morbror och sen blir vän med hans partner, som hon inte visste något om.