Onsdag?!

Jag tycker det är lite galet att det redan är onsdag. Dagarna bara susar förbi och det är skönt att vara ledig och få mysa och busa med Edwin hela dagarna. Men, jag behöver jobba lite också och vet inte riktigt när jag ska hinna det. Det ordnar sig nog det också.

Idag blir det lite tvätt och fix på förmiddagen, i eftermiddag går vi nog ut och leker i snön. Det har kommit ännu mer snö här nu under natten. Men nu ska jag försöka peta i min lilla älskling lite frukost. Det är inte hans favoritmål direkt, men nu har han ändå varit vaken ett tag och då brukar det gå lite lättare för honom att äta.

Hoppas du får en fin dag!

Snö och bus

Edwin och jag har njutit av ännu en sportlovsdag. Målarverkstad har Edwin haft här hemma och så har vi varit ute i snön. Vi packade lilla fjällräven med festis, pannkaksrullar och vindruvor, tog med skidorna och pulkan och gick till stora lekparken. Bästa var när Edwin satt som en kung i pulkan och jag drog honom genom ganska mycket snö och han skrek, nästan som en liten cheerleader:

Pulsa på då! PULSA, PULSA, PULSA!!

Men Edwin var inte sen han heller att dra pulkan efter sig. När vi förflyttade oss från en backe till en annan så drog han duktigt hela vägen dit. Jag blev faktiskt imponerad av att han inte bad mig dra den utan att han knatade på med glatt humör. Men så var det ju roligt att åka sen också!

Uppför backen med tungan rätt i mun.

Och så fikapaus med pannkaksrulle.

Lite skidåkning hanns också med, E blir duktigare och duktigare för var gång han åker.

Första sportlovsdagen

…har varit en lugn dag. Edwin och jag mös runt länge på morgonen, pysslade, ritade och läste lite böcker. Efter lunchen, som bestod av pannkakor, promenerade vi till biblioteket. Både Edwin och jag trivs bra där och om han fick bestämma skulle alla böcker få följa med hem. Gärna i dubbel upplaga om han lyckas hitta två av samma. Åtta böcker blev lånade den här gången. Däribland två fina av Pija Lindenbaum (Kenta och Barbisarna och Gittan gömmer bort sig) och en liten faktabok om kroppen. Det finns verkligen hur många spännande, intressanta och lärorika barnböcker som helst!

Ikväll har jag varit på fotokurs och kanske lärt mig litegrann. Fast när jag kom hem och tittade på de bilder jag tagit så tyckte jag de var absolut totalt värdelösa och inget att visa. En annan gång kanske.

Jaha…

20120213-094858.jpg

Det här är ju sådär roligt… Jag tycker ändå att avbrott av olika slag i en text inte så ofta stör. Fast det här stör nig lite ändå. Vad står det? Avancerade gissningar eller någon som vet? Det är sidan 297 i Askungar av Kristina Ohlsson.

Glimtar av en fin helg

Vi har haft en mysig helg och kameran har varit med ibland, från lördagen finns inte en enda bild…

Efter att jag hämtat Edwin på förskolan i fredags stannade vi ute så att Edwin skulle få hänga upp sin fågelmat. De har gjort egen fågelmat på förskolan med kokosfett och frön. Den hamnade i ett träd och jag passade på att föreviga ögonblicket.

Edwin är mäkta stolt över sin fågelmat och har bestämt att den bara är till ”de små fåglarna”. Under stunden på innergården så passade han även på att springa av lite energi.

Min fina fina kille!

Idag på eftermiddagen så begav vi oss till en liten sjö tillsammans med fina vänner för att fika och leka på isen. Edwin passade på att använda sina julklappsskidor och han är faktiskt duktig, även om vi knappt lyckades få någon bild på honom när han står upp på dem. Roligt tyckte han även att det var att bli dragen i pulkan av en springande mamma eller pappa. Och så fikade vi med varmchoklad och bullar. En riktigt fin avslutning på helgen, och en bra inledning på mitt och Edwins sportlov. 

The Night Circus

Jag tvekade länge innan jag började läsa Erin Morgensterns The Night Circus. Egentligen av en enda anledning. Jag var rädd att den inte skulle leva upp till de förväntningar jag hade på den. En obefogad rädsla skulle det visa sig.

En mystisk cirkus dyker upp helt utan förvarning. En dag finns den bara där. Cirkusen påminner inte om någon cirkus som någonsin setts tidigare. Endast öppen på natten och bestående av en mängd tält som lockar med olika slags upptäckter är den unik i sitt slag.  Cirkusen inbjuder till att ströva runt bland tälten, att då och då besöka något av tälten och bli insvept i dess magi. Bakom kulisserna sker dock det mest intressanta då cirkusen är en spelplan för två magiker, Celia och Marco, som duellerar på ett väldigt speciellt sätt. De är heller inte medvetna om anledning till duellen och hur den oundvikligen behöver sluta.

Man får även lära känna andra personer som spelar större eller mindre roll i hur cirkusen utvecklas och utvidgas samt för duellen som sådan. Och för det som sker när duellen tagit slut, om den gör det. Bland dessa återfinns ett tvillingpar som levt med cirkusen sen de föddes, en klockmakare, en sierska och en amerikansk bondpojke. Alla med en egen, märklig, historia.

The Night Circus är en bok fylld av magi, äventyr, intressanta karaktärer och historier som knyts ihop på ett väldigt fint sätt. Eftersom jag läste den här boken på engelska (originalspråket) så gläds jag enormt över språket som är vackert och poetiskt. Jag vill nästan dröja kvar i varje mening. Berättartekniskt är den också fängslande, man får dels ta del av historien i tredje person men även i andra person. Och det sista ger faktiskt mycket för hur cirkusen upplevs och det blir en mer direkt och riktad upplevelse:

The sign says Hall of Mirrors, but when you enter you find it is more than a simple hall.
You are met not with floor-length unadorned planes of mirrored glass, as you half expected, but hundreds of mirrors of varying sizes and shapes, each in a different frame.
As you move past one mirror reflecting your boots, the mirror next to it shows only empty space and the mirrors on the other side. Your scarf is not present in one mirror and then it returns in the next. (s. 163)

Under tiden som gått sen jag läst boken har jag funderat mycket på historien, personerna och miljön. Jag har inte kunnat släppa den och kommer läsa om den inom en ganska snar framtid skulle jag tro. Men jag har även funderat på var jag hittade boken. Vem tipsade mig om den? Läste jag om den på någon blogg eller snubblade jag bara över den? Oavsett vilket så är jag glad att jag hittade den och jag ser fram emot att läsa mer av Erin Morgenstern. The Night Circus är Morgensterns debut och jag hoppas hon kan följa upp den med något lika bra.

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

(Nu kan man även ”besöka” cirkusen interaktivt, som ett slags spel där olika tarotkort leder till olika val och vägar genom cirkusen.)

Lördag

Lugn morgon. Melodikrysset och lite rally på tv:n.

Fika på nyöppnat konditori på Kålgården. En sväng ut på isen, Edwin tyckte det var spännande. Det blåste och var kallt.

Nu, förberedelser av kvällens middag. Det blir älgfilé, trattkantarellsås och hasselbackspotatis. Till efterrätt testar vi chokladkräm á la Mokkasin. Med polkagriskross till. Det var smidigt att blanda ihop och förhoppningsvis även smaskigt.

Ikväll blir det Melodifestivalen och mys.

Det är fint, vi har haft en fin dag. Och ändå. Jag önskar jag vore i Malmö på event. Det hade varit fantastiskt fint.

Under isen

Idag på kvällen mådde jag inte riktigt bra. Illamående och skakig hoppade jag över tacomyset och kröp ner i sängen. Men två timmar sömn tycks ha varit det som behövdes för nu känner jag mig bättre. Trevlig fredagskväll fina ni!

Man ska vänta på grön gubbe

Tidigare idag stod jag vid ett övervakat övergångsställe, tryckte snällt på knappen och väntade på grön gubbe. På min vänstra sida noterade jag en äldre dam med en tjock tax och lite längre bort kom ett yngre par (Okej, ynge par. Och hur gammal är jag då? 80? Fast de såg ju sådär poppiga ut med tajta jeans och Converse fast det är minusgrader och så hade nog tjejen en sån där cool stickad mössa. Alltså inte en vanlig mössa utan en poppig variant. Kanske var de runt 20? Yngre än mig, absolut.)

I alla fall. Jag väntar på grönt och så känner jag nån slags svepande rörelse från min vänster sida, bakom mig och förbi höger axel. Här promenerar raskt både tanten och det yngre paret över vägen. Jag tittar förvirrat upp på trafikljuset för att se om jag missat att det blivit grön gubbe, men nej. Visserligen kom det inga bilar precis då men inte hade det blivit grön gubbe. Men jag ser de där tre (fyra med hunden) figurerna knata förbi mig och över vägen. Och jag, jag står kvar där som… Som en småbarnsförälder. För man väntar ju på grön gubbe, man gör ju faktiskt det. Man får ABSOLUT INTE gå när det är röd gubbe. (Och bara för att förtydliga, eftersom jag hörde på radion i morse att dagens unga inte förstår ironi så var det sista ironiskt, okej? Eller alltså, vuxna bestämmer ju själva, barn ska självklart vänta på grön gubbe. Det tycker jag i alla fall. Och eftersom jag alltid väntar på grön gubbe när jag har Edwin med mig så gör jag det även när jag är själv.)